Jag gillade hur den nazistiska genetikern fungerade i teorin, men…

I mitt förra inlägg utlovade jag postningar baserade på föreslagna rubriker och jag tänker hålla detta löftet. Inläggets rubrik kommer från Mr. Bortom a.k.a. Robert och jag tror att han är bitter över att han aldrig fick nazist-genetikern på papper så att han kunde använda (eller förkasta) den.

”Nazist-genetikern” är en karaktärsidé jag hade till rollspelet Bortom; en vilseledd (eller galen) vetenskapsman med goda kontakter inom den akademiska och politiska världen vars mål är att skapa den perfekta människan via genetik.
Att karaktären skulle vara nazist kändes på något sätt logiskt, dels utifrån de tankar och ideal den ideologin innehåller och dels utifrån den ”forskning” som bedrevs i nazityskland vars syfte var att skapa den ”perfekta” människan. Att man sedan kan göra kopplingar till det ockulta gjorde inte saken sämre.

Problemen med karaktärer av denna typen är att de är svårspelade; för det första så är personen aktiv forskare, en sådan person är ganska svår att involvera på ett bra sätt i en berättelse/äventyr från början. De två största problemen, som jag ser det, är att karaktären ställer krav på spelaren just för att karaktären i sig själv är extremt ”smal” och målinriktad och att karaktärens kunskaper är inom ett mycket smalt område.
Risken finns att karaktären inte tillför berättelsen något mer än att karaktären studerar det som händer ur den akademiska synvinkeln, karaktären kan utvecklas men hän tillför inte berättelsen något i egentlig mening (förutsatt att berättelsen inte har personens forskning som en av huvudingredienserna).

För det andra så är nazism ett tabubelagt ämne och ska man spela en roll som är nazist så finns en risk att man antingen spelar över för att visa att man inte är nazist, att man inte alls spelar på den ideologiska grunden eftersom man ogillar den (etc.) eller så finns risken att folk tittar snett på en (detta gäller främst när man spelar med okända personer).
Det är svårt att komma ifrån detta, det funkar när man spelar med goda vänner men när man spelar med okända finns risken att man bortser från denna delen av karaktären eftersom det känns obekvämt.
Dessutom så är det, enligt mig, svårt att på ett bra sätt gestalta en karaktär som på fundamental bas skiljer sig från en själv. Det blir ofta överdrivet och då förlorar man en del trovärdighet i karaktären.

För det tredje; ålder.
När jag skissade upp denna karaktären så upplevde jag att karaktären borde vara i övre medelåldern, och för att vara ärlig; det är förbannat svårt att spela någon som är dubbelt så gammal som du själv.
På samma tema så kände jag att det var svårt att hitta en rimlig ålder på karaktären.

För det fjärde; kunskapsbas. Detta hänger ihop väldigt mycket med ovanstående punkter. Det är svårt både för spelare och spelledare att avgöra vad en sånhär karaktär kan inom ett visst ämne. Personen är välutbildad, men hän är fokuserad inom ett ganska smalt område till att börja med och då blir det svårt med gränsdragningar inom kunskapen.
Generellt sett så kan man säga att ju högre upp inom ett område man når, desto mindre kan man utanför det även när det gäller relaterade kunskaper.
På samma tema kan man konstatera att det är svårt att spela en karaktär som kan mycket mer än en själv inom ett visst område eftersom det påverkar personens sätt att se på saker. Jag har ingen aning om hur en genetiker ser på sin omvärld, och jag kan verkligen inte föreställa mig hur en genetiker med nazistiska glasögon ser på sin omvärld.
Detta gör karaktären ännu mer svårspelad eftersom man dels har forskarens kunskaper och mentalitet, samtidigt som man ska få det hela att passa in i en speciell ideologi som man inte har hundraprocentig koll på. Och detta för mig till den sista punkten.

För det femte; hur spelar man någon som ska passa ihop ideologi-ideal (eller religion) med etablerad vetenskap i en modern värld, och samtidigt vara såpass skicklig att man får anslag till forskningen?
Jag säger inte att det inte går eftersom det finns verkliga personer som lyckas med detta i den riktiga världen, jag säger bara att det är svårt att kunna spela det på ett övertygande sätt.

Så… varför formgavs en sånhär karaktär egentligen i min skalle?
Antagligen därför att jag tycker om att leka med extremer eftersom det ger utrymme för radikala förändringar av karaktären samtidigt som man får ge sig ut på okända vatten.
Jag gillar karaktärsidén dels för att den ger utmaningar och dels för att den inte känns helt osannolik, problemen jag såg med den är uppstaplade ovan men jag hade kunnat bygga karaktären ändå.
Svårigheterna som jag upplevde med själva byggande låg inte i de kalla siffrorna på rollformuläret utan snarare på karaktärens bakgrundshistoria och personlighet, till detta kom sen tankar kring de sakerna jag skrivit ovan.
Och när jag väl har börjat tänka så, då har jag svårt att komma vidare.

…det finns en risk att denna postningen kommer byggas på, just nu är min hjärna rätt mosig ;)

Annonser

Ett svar to “Jag gillade hur den nazistiska genetikern fungerade i teorin, men…”

  1. Hit me… « Ett Otygs funderingar och betraktelser Says:

    […] svammel och annat jag känner att jag vill skriva ner « Tokdöd server Jag gillade hur den nazistiska genetikern fungerade i teorin, men… […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: