Den tveeggade anonymiteten

IPREDator är nu uppe och erbjuder anonymitet och den som vill betala en slant i månaden för det.
Vissa välkomnar det, andra trycker på stora larmknappen. Personligen så är jag en person som anser att det är en rättighet att få välja om man vill vara anonym, oavsett om det är på internet eller ute på gatan.

För det första så vill jag direkt påpeka att det Ipredator gör är absolut inget nytt alls, system liknande detta har funnits ett antal år. Det mest kända är antagligen den anonyma remailern anon.penet.fi som var igång i mitten av 90-talet.
För det andra så är det ganska underhållande att en del menar att dammluckorna har öppnats för både terrorister och pedofiler tack vare folket på pirate-bay, som sagt detta är ingen ny teknik som används. Pedofiler och terrorister använder redan såna här system och har gjort det länge. När det gäller grova brottslingar över huvudtaget så är dessa personerna ofta personer som håller god signal diciplin, för att använda en militär term, alltså kommer ipredator inte ge dem någon större fördel eftersom de redan använder sådan teknik.

Om vi då lämnar de grova brottslingarna så har vi kvar den stora gruppen ”vanliga människor” som nu börjar använda dessa teknikerna, frågan är varför?
Svaret är enkelt och skrämmande; tidigare och nuvarande regering har börjat inkräkta i medelsvenssons privata sfär även på internet lite för mycket.

För att ta ett analogt exempel; föreställ er att man kommer på att terrorister och grova brottslingar möts på caféer och diskuterar sina planer ansikte mot ansikte. Följer man logiken när det gäller nätövervakningen så är den naturliga följden att alla platser där människor kan mötas och samtala övervakas. Innehållet i samtalet behöver inte avlyssnas, man nöjer sig med att anteckna position, närvarande personer, tidpunkt, samtalslängd och vilka vägar personerna använder dit och därifrån. Nästa steg är att om personerna är intressanta så avlyssnas samtalet på lämpligt sätt.

Samma sak kan införas med brevförsändelser, eftersom även detta kommunikationssätt kan användas. Från vem till vem, tidpunkt och storlek på kuvertet lagras. Är adressaterna intressanta så kontrolleras innehållet.

Om man inför ovanstående så kommer vi få ett ramaskri, men när det gäller internet så är invånarna personer som protesterar på sitt egna sätt. På nätet är förändring det naturliga tillståndet, alltså visar man att övervakningen inte fungerar genom att helt enkelt kringgå den på olika sätt.

Dessutom så har nuvarande regering outsourcat en del av polisverksamheten på privata aktörer, och tycka vad man vill om fildelningen men att privata aktörer ges polisbefogenheter är aldrig någonsin rätt. Och eftersom internetgenerationen i ett tidigt skede insåg att det inte spelade någon roll vad man tyckte om saken så väljer man att gömma sig.
Att lagen dessutom är utformad på ett sätt som gör att oskyldiga riskerar att bli skuldsatta för livet på vaga grunder är ytterligare en anledning.

Summasummarum; anledningen till att anonymitetstjänsterna används av ett allt bredare klientel av ”vanliga” människor beror helt och hållet på att de styrande stiftar lagar som redan från början har ett tveksamt värde rent praktiskt.
Det handlar inte om gratis, det handlar om att få ha sin privata sfär även på nätet och det handlar om att säga att det är fel att privata aktörer får leka polis.

Jag kommer inte bli det minsta förvånad om våra folkvalda kommer till slutsatsen att anonymisering och, antagligen, kryptering är av ondo och därmed ska förbjudas. Antagligen kommer en sådan lag sakna all form av konsekvensanalys, vilket jag redan nu tycker saknas i övervakningsivern.
Helt plötsligt är man då ute på rejält minerad mark. Anonymisering kan som sagt ha ett berättigande. För att ta ett exempel så säger vi att någon upptäcker att säkerhetspolisen använder sig av tortyr och att det finns dokument som bevis på detta. Om personen delger en tidning dessa dokument så begår han ett lagbrott eftersom han bryter mot sekretessföreskrifter. Alltså har personen alla skäl i världen att kontakta tidningen och överföra dokumenten via anonyma kanaler.
Om då anonymiseringen i sig själv är olaglig så kommer personen ändå att straffas, kanske inte för att ha läckt dokumenten utan för att han skyddade sin identitet när han gjorde det.

Och om det blir olagligt att vara anonym på internet, varför ska vi då tillåta att personer skyddar sin identitet utanför internet?
Jag har samma möjligheter att skicka anonyma hotbrev via posten som jag har via internet, och vissa saker kan jag inte göra via internet alls. Tillexempel så är det svårt att klottra hotelser på någons dörr via nätet.

Anonymitet är inget hot, det stora hotet kommer från det som driver folk till att vilja vara anonyma.

Andra som skriver:
Anna Troberg (igen)
Ravenna

Annonser

2 svar to “Den tveeggade anonymiteten”

  1. Anonymous Says:

    Bra skrivet!

    Klokt och välformulerat.

    /Ravenna

  2. Martin a.k.a NPC]Otyg Says:

    Tackar :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: