Archive for mars, 2009

Ny kommentar om Oneswarm

2009/03/30

Har kört Oneswarm ett tag nu och det funkar för mina behov. Det största problemet som jag har upptäckt är att många i praktiken endast har en torrentfil som innehåller allt i deras share.

Jag tror att detta beror på att själva utdelningsförfarandet inte är helt solklart, väljer man att dela ut en katalog skapas en torrent av hela katalogen. På pappret delar man ut de enskilda filerna, men i praktiken är det en mastodont torrent som läggs upp.
Valet ”Share multiple directorys and files” löser det problemet, vad jag har förstått, och skapar enskilda torrenter för underkataloger och filer. Men jag kan ha fel ;)
Autobevakningen av kataloger har jag inte kollat än, men jag antar att den funkar som share multiple.

Nästa sak, och det är att ragga kompisar till höger och vänster på forum och liknande. Det upplägget tror jag inte är speciellt bra alls, förvisso så ser man bara sina kompisars ip-adresser (vad jag har förstått) och F2F-kopplingar är anonyma från den bryggande kompisens.
Bristen jag ser i att ragga vänner är att man inte har någon koll på personen i fråga, och även om man inte kan se adresserna till de som finns bortanför så kan han se din adress och din share.

För att anonymiteten ska fungera i praktiken måste man hålla stenhårt på att personerna i vännerlistan är personer som man vet vilka det är (på ett eller annat sätt), att skaffa anonyma kompisar bara för att ha många innebär att man sannolikt förr eller senare kommer få någon från antipiratbyrån i vännerlistan.

För att understryka det hela; anonymiteten är inte bättre skyddat än den svagaste länken. Vänner kan se andra vänners utdelningar och deras ip-adresser!
Slutsatsen är att man endast ska lägga till vänner som man på ett eller annat sätt kan anse vara pålitliga.

Samma sak gäller public-key-kryptering överhuvudtaget, det finns inga garantier för att en publik nyckel tillhör personen som man tror den tillhör. Samma sak gäller Oneswarm, det finns inga garantier för att en okänd person inte tillhör antipiratbyrån bara för att personen ber dig om din nyckel och ger dig sin.

Kommentarer mottages gärna på denna texten!

Intressant

Annonser

Spelutredningen och beslagtagna datorer

2009/03/29

Spelutredningen innehåller ett förslag om att man på statlig nivå ska begränsa tillgången till utländska speltjänsternätet. Hur begränsar man då denna tillgången, jo genom att staten tvingar internetleverantörerna att blockera vissa sidor.

Det verkar dock som att många av de tyngre remissinstanserna har sågat detta förslaget helt, och i SvD kan man läsa kommentarer från läsarna och endast två kommentarer verkar vara positiva. Jag håller dock inte alls med de båda kommentatorerna där den ena säger att blockering av spelsiter inte handlar om yttrandefriheten utan om att skydda unga från skulder och den andra menar att det är dags att rensa på internet så att alla kan trivas där.

Den senare kommentaren tycker jag i sig själv är direkt farlig, om alla ska trivas på nätet hela tiden så kommer all form av ”obekvämt” material att blockeras och frågan är då vem det är som beslutar vad som är ”trivsamt”? Vi har tidigare sett att det frivilliga barnporrfiltret har innehållit sidor som inte alls innehållit barnporr, och ett filter som ska blockera ”otrivsamt” innehåll kommer antagligen att göra samma sak. Jag har tidigare varit inne på detta spåret, men faktum kvarstår; ofta behöver man tillgång till ”obekväma” sidor av olika anledningar, mycket av det som finns på ”obekväma” sidor kan man läsa sig till i böcker och böcker censureras inte? Mig veterligen så kan man låna Mein Kampf på vissa bibliotek för att ta ett exempel.

Det som många nog missar när det kommer till censurering av internet är att har man väl tagit det första steget så är det lätt att fortsätta, man börjar med barnporr, går över till utländska speltjänster och vad kommer nästa steg att bli? Det vet vi inte, och utan insyn i den statliga spärrlistan kommer vi inte märka det hellet förräns det är försent.

Frågan vi kan ställa oss är om vi vill ha ett samhälle där censur är en del av vardagen? Och om vi censurerar internet, vad hindrar oss då från att censurera annat också? Fundera lite över det, varför ska vi begränsa oss till internet och utländska spelsiter?
Nästa fråga är den jag redan ställt, vill vi ha ett samhälle där en kostymnisse tar besluten om vad som är tillåten information och vad som inte är det?

Att dessutom påstå att internet är ett forum där man får göra vad man vill stämmer inte, sidor som riktar sig till svenskar faller under svensk lag och om personerna som driftar det hela befinner sig i sverige så kan de ställas inför rätta. Så att säga att internet är helt laglöst stämmer inte.

Om blockeringen av utländska spelsiter går igenom så har regeringen tagit ett mycket farligt steg, ett steg som bara kan leda till en fortsatt utveckling av det som kommer bli den demokratiska diktaturen Sverige där kartläggning och censurering är en del av vardagen. Är det ett samhälle vi vill ha?

Och nu till något som jag är väldigt splittrad över, nämligen beslag av journalisters (och även läkare och advokaters) datorer. Å ena sidan så kan det finnas uppgifter som är skyddade på dessas datorer, precis som det tidigare har gjort i dokumentskåp och liknande, som polisen inte får ta del av pågrund av källskydd och sekretesslagstiftningen.
Men att helt och hållet freda dessa yrkesgruppers datorer och säga att polisen inte får ta dem i beslag och genomsöka dem känns på motsvarande sätt fel det också. Det blir lite som att säga att polisen inte får göra en husrannsakan hos en journalist, läkare eller advokat därför att han kan ha handlingar liggande framme som är skyddade.

Jag är som sagt väldigt splittrad i denna frågan, just för att det är en väldigt komplex situation. I fallet med läkare kan man nog utgå från att en dator som finns i det privata hemmet inte innehåller känsliga uppgifter, men att en på arbetsplatsen gör det. Detsamma kan man nog anta om en advokats dator. Men en journalist, och speciellt om det är en frilans, kan mycket väl ha skyddat material på sin dator i hemmet.

Å andra sidan så är jag av åsikten att har man känsligt material på sin dator så ska detta skyddas med kryptering oavsett om man har rent mjöl i påsen eller ej. När de känsliga uppgifterna fanns i pappersform var det ganska enkelt att skydda dessa för obehöriga, det var bara att låsa in dem i ett säkerhetsskåp. När filerna blir digitala blir hela situationen komplex, för det första så är datorer stöldbegärliga, och även fastlåsta datorer kan stjälas om förövaren har gott om tid på sig.
USB-minnen och bärbara datorer försvinner dagligen. Sedan har vi hela kedjan av virus och trojaner som kan lägga beslag på filer som verkar intressanta.

Som sagt, jag är splittrad om det hela… Å ena sidan så håller jag med om att polisen inte ska få tillgång till vissa uppgifter, men å andra sidan så tycker jag att det är fel att helt freda vissa yrkesgruppers datorer från brottsutredningar då datorer kan innehålla uppgifter som är direkt avgörande för utredningen.

Intressant

Vem skriver jag för?

2009/03/28

Jag har funderat lite över vem det egentligen är jag skriver för när jag bloggar. Många av mina inlägg är kommentarer och reflektioner över vad andra redan skrivit, medan andra bara är svammel och egna funderingar.

Så vem, eller vilka, är det egentligen jag riktar mina inlägg till?
Den frågan har malt i min hjärna till och från, och nästan varenda gång har jag kommit fram till att den enda läsaren jag egentligen skriver för är mig själv.
Detta avspeglas i en del inlägg som jag efteråt har insett att de kanske inte var så genomtänkta, eller alltför genomtänkta. Rent personliga reflektioner av privat natur skriver jag dock inte här, det skrivs på annat håll under annat namn (några vet sannolikt var, några har misstankar och ytterligare andra har ingen aning). Detta upplägget beror på att jag ville ha en skillnad mellan funderingar som handlade om politik (på ett eller annat sätt) och det allra mest privata.

Vissa saker vill jag ska ha absolut offentlighet, vissa saker vill jag att folk som hittar det ska läsa och ytterligare vissa saker vill jag att endast ett utvalt fåtal ska få läsa.

Vissa kommer nu att tolka detta som att jag skriver saker som jag inte står för personligen, men så är det inte. Det handlar mer om att dela med sig av väl valda delar av mig och just denna platsen dedikerade jag åt i första hand något som kan ses som politiska kommentarer. Jag valde att gå under det nickname som många känner mig och det gör att många personer, som aldrig ens träffat mig, kan anta vem det är som skriver.

Jag har fått frågan varför jag skriver på skilda ställen och svaret är att jag vill ha en skillnad mellan att kommentera och reflektera över externa saker och att reflektera och kommentera mig själv. Jag skulle kunna fortsätta som innan och blanda friskt på ett och samma ställe, problemet är att de som endast är intresserade av mig inte orkar leta igenom en massa kommentarer om ”världsliga saker” och omvänt så känner jag att de som är intresserade av mina åsikter och synpunkter på olika ”världsliga saker” inte är speciellt sugna på att plöja igenom en massa kommentarer om att det regnar eller att någon ska skicka saltet.

Men till syvende og sisdt; den jag riktar det jag skriver till, oavsett om det är här eller på annat ställe, är mig och endast mig. Därför blir mina inlägg som de blir, så är det bara…
Det finns dock ett undantag från ovanstående; det jag skriver på Ung Pirat Växjö riktar sig till medlemmar och övriga intresserade, där skriver jag i egenskap av styrelsemedlem och därför utelämnar jag många personliga reflektioner.

Nu ska jag sova så att jag hinner med bussen till Ronneby för manusarbete. Ha det fint därute ni som följer min blogg, jag gav er ett väldigt personligt inlägg denna gången. Varför vet jag inte, men jag tror att det handlade om att jag ville skriva av mig lite…

Ipred-helgen

2009/03/28

Tänkte egentligen inte blogga alls ikväll, men efter mitt snabbvarv så blev det svårt att låta bli. NyTeknik konstaterar att bredbandsleverantörerna inte har någon beredskap för den sista Ipred-fria helgen. Dock så får den sista meningen i artikeln det att vända sig i magen på mig:

”Ett första varningsbrev skickas ut till den enskilde fildelaren. Om han eller hon ignorerar varningen kan rättighetsinnehavaren stämma fildelaren i domstol.”

Märk väl; det är endast den enskilde fildelaren som kommer få varningsbrevet och märk väl att om han eller hon ignorerar varningen så kan rättighetsinnehavaren dra det hela till domstol.
Fildelaren i detta fallet är den som står som innehavare av internetabonnemanget och inte nödvändigtvis den som laddat upp eller ned.
Ignorerar i detta fallet innebär att man inte snällt betalar det rättighetshavaren säger att man är skyldig för ett brott man kanske inte ens har begått, ignorera varningen kan innebära att man påpeka vänligt för rättighetsinnehavaren att man inte alls har fildelat det aktuella verket.

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att Ny Teknik (som är en tidning jag gillar) brister lite i sin artikel genom det jag citerar ovan. För det första så finns det inga som helst garantier för att det är den enskilde fildelaren som får ”varningsbrevet” (kravbrevet) eftersom det inte behöver vara den som tecknat abonnemanget som filderlar!
OCH man kan stämmas inför domstol även om man inte ignorerar varningsbrevet!
Jag kan i lugn och sansad ton bemöta ”varningsbrevet” och påpeka att jag inte alls har laddat upp, eller ned, verket XX. Enligt Ny Teknik räcker detta för att jag ska slippa domstolen, enligt lagen som träder i kraft är det inte alls så.

Enligt Ipred kan rättighetsinnehavaren välja, efter att ha fått ut namnet, att kontakta mig med ett ”varningsbrev” och hota med domstol, men det är inget krav. De kan välja att stämma mig direkt. Sannolikt kommer de dock inte att göra det eftersom det är ”ärligare” att göra upp i godo utanför rätten, men om de får ett svar som säger ”Jag vet att jag aldrig fildelat verket XX, så go ahead med domstolen…” så kommer det dras till domstol.

Summa summarum; artikeln i Ny Teknik innehåller två stora fel; det första är att det inte är den enskilde fildelaren som kommer få varningsbrevet och den andra är att det kan gå till domstol även om man bemöter ”varningsbrevet”.
Och min kommentar till det hela är dåligt Ny Teknik! Riktigt jävla dåligt!

Intressant

Ett Australiskt steg i rätt riktning

2009/03/24

Det har ju pratats en del om Australiens kommande internetcensurering, nu verkar det dock som att förslaget får sig en rejält törn då Australiens tredje största internetleverantör drar sig ur samarbetet med myndigheterna.

Enligt uppgifter så samarbetade leverantören med myndigheterna för att få politikerna att förstå hur ogenomtänkt idén är. Tyvärr så tror jag att politikerna i Australien funkar på samma sätt som våra egna i Sverige. Saker man inte förstår behöver man inte sätta sig in i mer än tillräckligt för att få till ett lagförslag som ser fint ut på pappret.

Om sedan några svettiga och finniga tekniker kommer och säger att den fina lagen inte funkar av en eller annan anledning så har de bara missförstått det hela eftersom de inte kan läsa lagar och behöver därför inte lyssnas på.

Jag har tidigare skrivit om att filtrering av internet inte är någon bra idé på flera plan, där den allra största är att det är direkt odemokratiskt.

HAX har apropå det några funderingar kring planen bakom telekompaketet och det verkar på hans text som att målet är att göra om Internet till någon form av kabeltv där man har ett fritt basutbud och sedan får betala för allt utöver det. Skrämmande sa Bill.

Något som man dock bör lyssna på är Johan Bakkes piratversion av Den ena handen vet vad den andra gör med text skriven av Christian Engström.

Intressant

Lösa funderingar om flygtid och luftförsvar

2009/03/23

Michael Gajditza ställde upp ett intressant exempel tidigare idag där han angriper terrorist-argumentet som FRA-förespråkarna använder frekvent.

”Antag att man, mot förmodan, med hjälp av FRA-lagens bestämmelser om signalspaning skulle få reda på att två stycken tvåmotoriga Cessnor lyft från Örebro flygfält fyllda med sprängmedel och att deras mål var Kaknästornet och Riksdagshuset i Stockholm.
Återstående tid innan de är framme är, då meddelandet tolkats klart, 18 minuter.

I det läget är det bara att sätta sig ned och vänta på smällen eftersom huvudstaden saknar luftförsvar.”

Jag kunde inte låta bli att räkna lite på när jaktflyg från någon av Sveriges tre flygflottiljer skulle kunna vara på plats för att plocka ned de två Cessnorna. Resultaten låg strax över tjugo minuter.

Nu efter middagen så kom jag på att hela situationen är ännu mer komplex. För det första så kan vi utgå från att luftförsvaret måste skjuta ned de båda flygplanen (folk som flyger flygplan fullspäckade med sprängmedel är antagligen inte speciellt rädda för att dö) på långt avstånd för att inte riskera de egna flygplanen.

Vidare så måste man möta de ”fientliga” planen på ett ställe där risken för skador på marken är minimal.

Om vi då tänker oss att man gör samma arrangemang på Rosenbad som man har på Vita Huset, nämligen luftvärnsrobotar så har vi löst problemet med flygtiden för jaktflyget. Men att skjuta en luftvärnsrobot mot ett flygplan över tättbebyggt område är ingen vidare bra idé. Sannolikt skulle lika många personer skadas och dö av splitter och nedfallande flygplansdelar om man sköt ner planen som om man lät dem träffa sina respektive mål.
Alltså är även detta en dålig lösning på ett teoretiskt problem…

Oavsett om huvudstaden har ett luftförsvar så måste planen stoppas redan innan, eller precis efter, de lämnat startbanan. Gör man inte det så måste man få ner dem på en säker plats, och väljer piloterna ”rätt” flygväg så kan detta bli mycket svårt. Sedan kan jag faktiskt tänka mig att det hela kompliceras ännu mer av lagar som reglerar militärens stöd och våldsanvändning i civila sammanhang.

Komplicerat sa Bill…

Så var det dags igen då.

2009/03/23

Ännu ett band som går med förlust eftersom folk laddar ner deras skiva istället för att köpa den. Man kan ju fundera lite på varför folk inte köper skivan, trots att den ligger på topplistan och spelas i SR P4.

För det första så släpttes skivan exklusivt på Coop, och nu kan jag bara tala för mig själv men närmaste Coop-butik ligger fyra mil härifrån. Och när jag handlar så brukar jag inte leta efter skivor…

Media verkar också vara en bov i dramat eftersom de inte skriver om annat än Idol och Melodifestivalen, vet ju inte om jag kan hålla med om det eftersom både DN och SvD skriver rätt mycket om annan musik på sina kultursidor med jämna mellanrum.

Och i Marklunds krönika sägs något väldigt intressant nämligen

”Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.”

Posten tar inte fullt ansvar för vad de skickar ut, hade de gjort det så hade man inte kunnat köpa droger på postorder eller hur? Verktygstillverkarna tar inte fullt ansvar för verktygen de skickar ut på marknaden, hade de gjort det hade inbrotten minskat dratiskt.
Bombrecept har jag redan tagit upp och mig veterligen så är det inte förbjudet att publicera sådana, brottet begås först när någon bygger en bomb (någon som vet får gärna kommentera detta eftersom jag bara antar). Självmordsreklam är något helt nytt i min värld, men jag tror knappast att det heller är olagligt.

Hursomhelst så kommer det riktigt otäcka i slutet. Nätet går att filtrera, kineserna klarar det ju.
Jag har tidigare påpeka att medieindustrin har en riktigt rutten bild på vad demokrati innebär, och ett band som sitter och säger att ”Eftersom Kineserna fixar filtrering av internet så kan kan vi också fixa det” kommer inte få en spänn av mig någonsin. Men de behöver inte oroa sig för att jag kommer ladda ned deras skiva heller, bandet Stockholm Stoner hamnade på min svarta lista över band som aldrig någonsin kommer få spelas i min lägenhet.

”Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.”
Andra saker som kineserna klarar av är att fängsla personer med fel åsikter, misshandla nyss nämnda personer och avrätta dem. Men det kanske är något som medieindustrin också vill göra, vad vet jag?

Andra som kommenterar:
Brokep som dessutom inte lyckades hitta det aktuella albumet på de fem största fildelningstjänsterna, men han hittade dem på Myspace. Så var nedladdningarna komifrån är höljt i dunkel. Kanske någon superfildelningstjänst som endast invigda känner till?

Hanna Wagenius
Anna Troberg
Christian Engström
Frihet, fildelning och feminism
Leo Erlandsson
Opassande
Marcus Fridholm

Intressant

Uppdatering: Sanning eller konsekvens har en spaning om hur Stockholm Stoner fick fram siffran på hur många nedladdningar de varit utsatta för. Uppgifterna kommer ursprungligen från kommentarerna på en Myspace-sida. Och jag håller kvar min tidigare ståndpunkt om att Stockholm Stoner är svartlistade i min lägenhet med tillägget att allt man hittar på Internet inte är sant…
(Tipstack HDR-fotografen)

Ett litet boktips

2009/03/23

Egentligen skulle jag sova just nu, men det har inte gått så bra eftersom jag har legat och skrattat åt boken ”Krya på er!” av Rickard Fuchs.

Boken räddade jag från farsans bokhylls-utrensning när jag var hemma sist, och jag började läsa den i sängen ikväll. Boken är en novellsamling (eller ja, något åt det hållet) med medicinskt tema (eller, nåt åt det hållet) och är på sina ställen hysteriskt rolig.

Ett exempel är ”Formulär att ifylla innan ni går till läkare” där följande kan läsas:

Detta formulär är givetvis sekretessbelagt.
Ingen mer än Er läkare kommer att läsa det.
Och sköterskan och sjukvårdsbiträdena, förstås.
Och städerskan som städar läkarmottagningen, förstås.
Och andra patienter som råkar få syn på det, förstås.
(…)
Om något eller några av Era svar i Ert formulär bedöms vara av allmänt intresse, kommer dessa att publiceras i kvällstidningarna.
Givetvis kommer då inte Ert namn att nämnas, utan bara Ert födelsenummer, Era initialer och Er adress. Fullständig sekretess råder.

Ett annat hysteriskt roligt kapitel är kapitlet ”Remisser” där en patient remitteras igenom tio (minst) läkare pågrund av ett blodprov som ingen vet vad de ska göra åt och kapitlet ”Psykoanalys” ger en inblick i hur psykologutbildningen går till och varför psykologer ofta upplevs som lite mystiska.

En mycket läsvärd bok enligt mig, men å andra sidan så har jag ganska underlig humor har jag hört…

Nu sömn.

Rent mjöl i påsen

2009/03/22

Argumentet ”Men vi som har rent mjöl i påsen behöver inte oroa oss” har vid ett flertal tillfällen sågats, styckats och eldats upp.

I vilket fall som helst så kom jag och tänka på det argumentet och FRA-lagen nyss när jag stod och lagade mat och kunde inte riktigt släppa det hela. Det är nämligen så att under min skoltid har jag producerat ett antal arbeten om diverse olika saker och några av dessa arbetena krävde research som kunde upplevas som suspekt.

Det är i första hand tre arbeten som jag tror att jag inte skulle ha gjort ifall FRA-lagen hade varit i drift vid den tidpunkten. Ett av arbetena handlade om kemiska och biologiska stridsmedel, ett annat handlade om sprängmedel och ett tredje handlade om höger- och vänsterextrema grupper och deras metoder.

De två första arbetena ledde mig till sidor av kemisk natur (för att uttrycka mig diplomatiskt) och det sista arbetet ledde mig en hel hög med åsiktssidor och även en del ”tips-och-tricks” (jag hade även ett samtal med it-enheten på skolan när jag genomförde detta arbetet eftersom vissa av sidorna bröt mot skolans policy).

I vilket fall som helst, jag har rent mjöl i min påse men trafiken jag skapade under researchen för dessa arbetena skulle mycket väl kunna anses som suspekt för någon utomstående (det var därför jag tog snacket med IT-avdelningen innan för att slippa en massa tråkigheter senare).
För att förklara lite djupare; jag har läst texter om hur man tillverkar krut, bomullskrut och nitroglycerin (för att ta några exempel), jag har läst texter om hur man framställer Botulinumtoxin och nervgaser (med relativt enkla medel) men jag har aldrig omsatt detta i praktik och jag skulle aldrig få för mig att göra det heller.

Men någon som utifrån ser denna trafiken kan definitivt dra slutsatsen att jag kommer omsätta det i praktik, om man dessutom kryddar hela coctailen med trafik till diverse extrema gruppers webbplatser så borde saken stå tämligen klar vad som är pågång…

Exemplet ovan kan bemötas med repliken ”Men låt bli att göra sådana arbeten då.”.
Även den repliken faller eftersom vissa uppgifter kräver djupare efterforskningar inom ett område, och uppgifterna kan verka suspekta utifrån. Tillexempel så har jag gjort ett arbete om smittskydd inom vården och då är uppgifter om miljökrav på bakterier och virus ganska relevanta, dessa uppgifterna kan å andra sidan användas just för att odla de aktuella mikroorganismerna.

Faran med övervakningslagarna är, som sagts förut, att man skapar ett samhälle med självcensur. Man undviker medvetet vissa saker just för att det utifrån kan se ut som att man har något skumt på gång.
Och när det gäller rent mjöl i påsen så faller det platt eftersom vi inte vet vad som är rent mjöl eftersom det är belagt med sekretess, och något som för oss förefaller vara oskyldigt kan taget ur sitt sammanhang verka suspekt.

Man kan ju bara ta exemplet med krypterad och anonymiserad trafik; bara det faktumet att trafiken är krypterad gör den intressant och bara det faktum att man aktivt vidtar åtgärder för att försvåra spårning gör den intressant. Men trafiken kan vara av harmlös natur, det kan tillexempel handla om någon som vill tipsa en tidning anonymt utan risk för reprissalier.

Nu ska jag avnjuta min middag då den borde vara klar ungefär nu.

Intressant

Alla dessa lösenord

2009/03/22

Aftonbladet har en hyfsad artikel om att skapa bra lösenord i dag, tyvärr så skriver man väldigt lite om olika sätt att skapa bra lösenord på. Istället riktar man in sig på det vanliga att hackers är onda typer som vill åt ditt kontokortsnummer och att det finns program som kör igenom manipulerade ordlistor. Och jag håller inte riktigt med om att ett riktigt bra lösenord ska vara minst åtta tecken, jag vill sätta den gränsen runt tio eftersom åtta tecken har varit en gräns man pratat om de senaste tio åren. Får se om jag återkommer med lite (teoretiska) siffror över hur starkt ett åtta teckens lösenord är.

Själv så håller jag endast två lösenord, och två pinkoder, i huvudet. Resten förvarar jag i programmet password safe som ligger inlagt på usb-stickan i nyckelknippan (och sedan finns ett antal backuper också). Fördelen är att jag då utan problem kan skapa säkra lösenord på många tecken utan att behöva lära mig dem, nackdelen är att någon som snor mitt usb-minne bara behöver forcera ett lösenord för att komma åt samtliga mina lösenord. Och utan backuprutiner innebär dessutom en förlorad usb-pinne att alla mina lösenord är borta.

Men jag tycker ändå att fördelarna med att använda ett lösenordskassaskåp överväger nackdelarna. Mest för att man på ett enkelt sätt kan ha obegränsat antal säkra lösenord till alla sidor som kräver registrering, kruxet är när man behöver logga in fysiskt på en dator (skola, arbete t.ex.) eftersom man inte kan starta programmet innan man loggat in. Men det löser man genom att lära sig det lösenordet också.

Det var allt för idag tror jag bestämt. Nu ska jag duscha efter träningspasset.

(Intressant)