Bojkottskommentar som växte till nåt annat

Ledarbloggen på SvD kommenterar tre-veckors-bojkotten. Tyvärr så är det inte bojkotten som jag valde att delta i de kommenterar, eller rättare sagt, jag känner inte igen bojkotten i SvD’s version:

Det finns en hämndlystnad i debatten som hämmar det konstruktiva samtalet. Just nu pågår till exempel en bojkott mot alla upphovsindustrier. Inga filmer och skivor ska köpas. I kölvattnet av bojkotten uppstår en minidebatt kring huruvida tjänsten Spotify också borde inkluderas i bojkotten.

Min bild av bojkotten innehåller ingen hämndlystnad och debatten kring Spotify har jag inte hört något om alls, förvisso så följer jag inte alla diskussioner som rör bojkotten. Jag deltar inte i bojkotten för att visa att jag stödjer TPB i rättegången, jag deltar i bojkotten därför att jag dels vill protestera mot Ipred och för att jag tycker att hela fildelningsdebatten har tagit orimliga proportioner.
Upphovsrättsindustrin verkar anse att alla andra brott är bagatellartade i jämförelse med fildelningen, alla tillbuds stående medel verkar vara tillåtna i jakten precis som i ”kriget mot terrorismen” och oavsett hur man ställer sig till fildelningen så kan man ställa sig frågan om proportionaliteten är rimlig?

Är det verkligen rätt att privata intressenter vill censurera hemsidor som kan användas för att sprida illegalt material, trots att sidorna även används för att sprida legalt material?
Är det verkligen rätt att privata intressenter, som drivs av ett vinstintresse, ska ges rätt att leka polis?

Som Anna Troberg träffsäkert säger: ”Ulvaeus undrar om det ska vara så förbannat besvärligt att betala för sig. Ja, om valutan är mitt privatliv så tycker jag faktiskt att det känns förbannat besvärligt.”

Jag konsumerar en del musik och en del filmer och jag erkänner att jag laddar ner, ändå så spenderar jag en hel del pengar på film och musik (i första hand musik) när jag har råd.
Dock så har rättighetsindustrins försök att stoppa fildelningen genom maffiametoder och kopieringsskydd fått mig att alltmer tappa lusten att bidra med pengar till dem, jag har tillochmed börjat umgås med tanken att kolla upp banden som ska till, i min mening, årets höjdpunkt och om för många av dem ligger på ”fel” bolag så kanske jag börjar överväga att skippa entré-bandet i år och bara husera på campingen. Sorgligt men sant.

Vad vill jag då ha sagt med allt svammel ovan?
Medieindustrin gräver sin egen grav, istället för att erbjuda mig som kund fungerande alternativ så vill man att jag ska köpa saker som är nedlusade med skydd så att jag inte kan spela det som jag vill. Man låter mig inte kopiera min skiva så att jag kan lyssna på den i min MP3-spelare, man gör så att jag inte kan spela den varken i min dator eller min gamla bärbara cd-spelare.
Ovanpå detta så vill man dessutom att jag ska betala en avgift till upphovsmännen när jag köper lagringsmedie som eventuellt kan användas för att kopiera deras verk.

I TPB-rättegången, och även i Ipred-lagförslaget, har det talats om att fildelningen innebär badwill för upphovsmannen, min åsikt är att de som bidrar med badwillen i detta fallet är de som driver dessa båda saker. Att göra sina kunder till fiender är inte rätt väg att gå, det borde vem som helst förstå.

Intressant

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: