Lagstiftningskarusellen snurrar vidare

Socialdemokraterna uttalar sigom att det finns flera problem med förslaget om IPRED. Problemen de ser handlar dock inte om att privata aktörer får leka polis eller att ip-nummer inte är samma sak som telefonnummer.

Problemen (s) ser är att det finns anonymiseringstjänster på nätet som hindrar, eller försvårar, identifiering av vilket ip-nummer ”förövaren” använder. Man ser även ett problem med att öppna trådlösa nätverk kan användas.

“På samma sätt som det är tekniskt möjligt att gömma IP- nummer så är det också tekniskt möjligt att gå in via andra personers servrar, och använda deras trådlösa nätverk för att ladda ner, flera av dem här sakerna är det vi pekar på ifrån vår sida som måste täppas till i en ny lagstiftning.” (saxat från P3)

När jag läste detta blev jag matt, rejält jävla matt. Man kan låna andras ip-nummer via deras trådlösa nätverk för att pirat-fildela, alltså måste man förbjuda detta.
Efter detta uttalande är jag förvånad över att man inte har föreslagit en lag som kräver att alla som kopplar en dator till internet ska ha en fungerande brandvägg och antivirusprogram, jag är förvånad över att man inte har lagstiftat om att alla som ska använda internet går en kurs där man lär sig saker som att inte klicka på precis allt och att det är dumt att använda samma korta, lättgissade skit-lösenord överallt. Överreagerar jag nu? Mycket möjligt.

Att förbjuda, eller begränsa, möjligheterna till anonymitet är även det helt hårresande ur demokratisk synpunkt. Rätten att vara anonym, även om man har rent mjöl i påsen, måste försvaras med näbbar och klor!

Ett talesätt som dyker upp i mitt huvud är att sila mygg, men svälja kameler. Uttalandet i sig tyder på en ganska skev bild av Internet, en parallell till den ”verkliga” världen är att det finns ingen lag som tvingar mig att låsa min dörr när jag lämnar min lägenhet. Visst, jag kan få problem med försäkringar och liknande om någon går in i lägenheten, men jag får lämna dörren olåst om jag vill.

Dessutom, och detta har jag sagt tidigare, att ”låna” någons skyddade trådlösa nät är sällan svårt…

Apropå ovanstående så hade jag en diskussion tidigare i veckan om att just låna andras trådlösa nätverk, frågan var om det rent juridiskt är tillåtet eller om man begår ett lagbrott om man lånar någon annans nät trots att man kan? Någon som vet hur det ligger till i den frågan?
Jag tror att det är otillåtet att nyttja någon annans nät, men att det är tillåtet att ”avlyssna” det så länge man inte knäcker krypteringen eller vidarebefordrar innehållet. Men jag spekulerar bara, någon som faktiskt vet får gärna höra av sig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: