Upplevda och verkliga hot

Även denna postningen har sin grund i en sömnlös natt, så om jag svammlar mer än vanligt så är anledningen att jag har sovit två timmar denna natten.

Jag tänkte skriva om upplevda och verkliga hot, reaktioner mot dessa båda, vad jag tror att reaktionerna beror på och sedan kommer lite om att mäta effektivitet i allmänhet.

Ett upplevt hot är ett hot som upplevs som väldigt allvarligt och väldigt stor, medan ett verklig hot (felaktigt) upplevs som mindre hotande eftersom det är en del av vardagen. Ett exempel på ett upplevt hot är flygplansolyckor, medan ett verkligt hot är trafikolyckor.

Om vi tittar på dessa båda fallen så kan man upptäcka två saker; antalet skadade och dödade i flygplansolyckor per år globalt understiger antalet skadade och dödade i trafikolyckor globalt sett. Ändå så påverkas man mer av att sätta sig i ett flygplan än av att sätta sig i en bil, de flesta ser risken för en flygolycka som större än risken för en trafikolycka trost att statistiken talar emot det.

Vad beror detta på? Min gissning är att det beror på flera faktorer.
En är avsaknad av kontroll, sitter man i en bil har man en annan kontroll över situationen vilket man inte har i ett flygplan.
En annan sak är rent fysiska aspekter, en bil går långsammare än ett flygplan och fall (vilket man kan se flygplansolyckor som) orsakar svåra skador, sedan tillkommer aspekter som mängden bränsle och liknande saker.
En tredje grej är mediabevakningen. Flygolyckor behöver inte vara speciellt svåra för att det ska rapporteras i media, det räcker med ett tillbud (det vill säga något som kunde utveckla sig till en olycka), rapporteringen kring trafikolyckor når sällan längre än lokalpressen. Detta ger oss en bild av att antalet svåra flygolyckor överstiger antalet trafikolyckor rent undermedvetet.

Upplevda hot och verkliga hot finns det gott om andra exempel på, för inte så längesen skrev jag en postning om varför jag tycker det är fel att hänga ut dömda brottslingar. I kommentarer till andras postningar har jag frågat varför man inte väljer att hänga ut folk som är dömda för andra brott som ställer till mer skada för samhället som helhet och orsakar mer lidande i stort. Jag kan inte säga att jag har fått några svar på dom frågorna.
Hursomhelst så ser jag detta som ett exempel på en reaktion på ett upplevt hot (dömd sexualbrottsling). Frågorna man kan ställa sig är hur stor är återfallsfrekvensen för dömda sexualbrottslingar om man jämför med tillexempel dömda rattfyllerister eller personer dömda för andra våldsbrott? Är den högre?
Nästa fråga man kan ställa sig är ifall den tidigare dömde verkligen är ett verkligt hot, min åsikt är att det verkliga hotet kommer från dom som inte är dömda ännu.

Ytterligare exempel på samma linje är hotet från terrorism. Terrorism är något som rapporteras globalt, men antalet döda och skadade i terrorattacker de senaste åren är inte speciellt många (jag har dessutom en känsla av att vissa skador/dödsfall som rapporteras som terrorrelaterade idag inte hade varit det för tio år sedan). Tittar vi bara i Europa så kan man räkna antalet terrorattacker de senaste tio åren på ena handens fingrar. Antalet dödade i dessa dåden understiger 300 personer. Antalet skadade i dessa dåden är strax under 3000 personer. Antalet döda i trafikolyckor i Sverige ligger ganska konstant mellan 400 och 500 per år och antalet allvarligt skadade ligger runt 4000 per år.

Enligt en rapport från eu-kommissionen orsakar alkohol 195000 dödsfall i Europa varenda år, men vi ser inga direkta lagar som inskränker våra möjligheter att supa ihjäl oss. Och vi ser inga lagar som förbjuder fordonstrafiken.
Vad vi däremot ser är lagar som ska skydda oss mot terrorism.

Vari ligger skillnaderna? En av skillnaderna är att terrorism märks, ett alkoholrelaterat dödsfall eller en trafikolycka gör det inte. En annan skillnad är att dödsfallen i alkohol och trafikolyckor är utspridda i tid och rum, terrordåd skadar och dödar ett stort antal vid en enda tidpunkt.

Och så var det där med att mäta effektiviteten på åtgärderna man vidtar för att skydda sig. Ett ganska klockrent exempel på detta är TSA’s åtgärder i Amerika som ansvarar för balnd annat säkerheten på flygplatserna. Sedan man införde vätskeförbudet har man inte stött på ett enda fall med flytande sprängmedel.
Innan förbudet stötte man på flytande sprängmedel en enda gång. Alltså är förbudet effektivt.

Exemplet ovan får mig att tänka på skämtet:
”Varför är du målad gul och rosa?”
”Det skrämmer tigrarna.”
”Men det finns inga tigrar i Sverige?”
”Nej, där ser du att det funkar!”

Samma resonemang borde man kunna föra om FRA-lagen, den införs för att skydda oss mot yttre hot. De yttre hoten verkställs inte, alltså är lagen effektiv.
Ett annat sätt att mäta effektiviteten hos ovan nämnda lag är att räkna hur stor mängd intressant trafik man fångar upp, men egentligen så är den siffran helt ointressant om man inte räknar ut hur stor denna mängden är i förhållande till mängden ointressant trafik som felaktigt flaggats som intressant. Först då får man något användbart ur effektivitetssynpunkt.

Detta kan dras ännu längre, ovanstående förhållande i kombination med hänsyn till antalet fall där informationen har varit avgörande för en åtgärd som gav effekt ger än ännu bättre bild av effektiviteten.

Man kan även tillämpa detta på datalagringsdirektivet, i Tyskland har man begärt ut trafikdata i 2996 fall under två månader. Det är en hög siffra, men samtidigt är den väldigt intetsägande då vi inte vet i hur många av dessa fallen som trafikdatat faktiskt bidrog till att föra utredningen framåt, i hur många fall man inte fick veta något nytt eller i hur många av fallen som trafikdatat var direkt avgörande.
För att kunna utvärdera effektiviteten på ett bra sätt behöver man dessa förhållandena och utan dessa är siffran i sig ganska meningslös till mer än att konstatera att direktivet sannolikt missbrukas.

Dagens lästips är ”Varningsklockorna ringer”, Oscar Swartz: Spelutredningen hotar internets grundtanke och Vår tids flytande rädsla.

Såg just att Smålandsposten hade en krönika om att vi vet att det är fel att fildela.

Uppdatering: När jag tänkte på denna posten under nattens gång tänkte jag lägga till två citat som jag glömde lägga med. De kommer nu istället:
”Those who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserves neither liberty nor safety” (Benjamin Franklin)
”If privacy is outlawed, only outlaws will have privacy.” (Phil Zimmermann)

Jag låter dessa båda citat tala för sig själva med bakgrund av vad jag skrivit tidigare…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: