Spridda skurar

Först så börjar jag med den nya zero-day attacken mot internet explorer. Jag har länge funderat över om Microsofts taktik att släppa patchar en viss dag i månaden verkligen är så smart, förvisso är det skönt att slippa den lilla ikonen nere i hörnet varenda dag, men å andra sidan så ger såna här noll-dagsattacker väldigt stor effekt om de släpps lösa dagen/dagarna efter patchsläppet.

Hursomhelst så är ett av tipsen för att slippa bli infekterad att byta webbläsare. Detta tipset ser jag som lite halvdant, eftersom det finns en hel hög med webbläsare som till stor del bygger på Internet Explorer. Vissa av dem är inte mer än ett nytt skal, men lite extra lull-lull på. I min värld borde tipset vara ”Byt webbläsare till något som inte bygger på internet explorer”.

Huruvida Firefox som brukar framföras som alternativet är säkrare finns det flera åsikter om. Jag anser att Firefox är säkrare eftersom det saknar den hårda kopplingen till operativsystemet som IE har, likadant så florerar det mindre attack-kod som är skriven direkt för Firefox.
Detta beror till viss del på hur Firefox är kodat, men den största orsaken tror jag är att fler använder IE. Vill man drabba många så kodar man mot IE, om man inte skapar attack-kod som inte är läsarberoende (vilket inte är en omöjlighet).

Och så raskt över till datalagrinsdirektivet. Det finns, som redan har påpekats, vissa problem med att vägra införa direktivet i svensk lag eftersom det i grunden är ett EU-beslut.
Jag ställer mig dock tveksam till att alliansen inte vill driva igenom beslutet, det verkar som att moderaterna inte har något direkt emot lagen nu när de sitter vid rodret. Detta märks i första han när man tittar på liggande förslag och konstaterar att det går längre än EU-direktivet. Om man nu inte vill ha lagen, men är tvungen att införa den, varför lägger man sig inte på en nivå som precis uppfyller direktivet?
Läs förresten Frendo’s genomgång av argumenten för direktivet, mycket matnyttigt att hämta där.

Anders Widén konstaterar att regimen inte vill oss väl och ställer frågan

Jag frågar dig som läser: Vilket allvarligt hot är riktat mot Sverige?
Vilket bärjar utgöra den största faran, det yttre hotet eller vår regims benägenhet att gradvis bygga in oss alla i ett samhälleligt panopticon?

Det största hotet mot Sverige i dagsläget verkar vara en teknikfientlig, trygghetsknarkande regering och riksdag.

Övervakning i gott syfte föder, snarare än dödar, det man försöker skydda sig mot. En population som övervakas, eller som antar att den är övervakad, kommer att likriktas för att inte väcka uppmärksamhet och dra ögonen till sig. Och de element man försöker skydda sig från, kommer i de flesta fall att undgå spaningen på ett eller annat sätt. Att ha rent mjöl i påsen är ingen garanti eftersom det inte är du som bestämmer om det är rågsikt eller vetemjöl som anses vara ”rent mjöl”.

Henrik Alexandersson har en spaning om att vi även är på väg att införa censur av internet i Sverige. Och det känns väl bra att staten tar sitt ansvar för att minska spelandet, och att styra in fårflocken att bara spela på Svenska Spel. Jag har dock problem att se varför man inte ska införa samma åtgärder mot utländska nätbokhandlare och skivbutiker.

Opassande har en spaning där hon tar upp att man kan göra en liknande undersökning men ändå få olika resultat, ganska intressant läsning.

Som avslutning länkar jag till Piratpartiets Rick Falkvinge‘s post där han kommenterar att vi har mycket att göra, och det stämmer.

IPRED måste stoppas innan häxjakten börjar.
Fokus på FRA-lagen är något som vi inte får släppa då vi måste visa att lagen inte är ok bara för att den är klubbad. Tvärtom, att regeringen aktiverar lagen utan tilläggspunkterna man lanserade med pompa och ståt är inte annat än en ren skandal.
Datalagringsdirektivet kommer att genomdrivas, men vi kan sända signaler om att inte heller den är ok och vi kan skademinimera genom att driva på så att endast det som krävs av EU, och inte ett kommatecken till, genomdrivs och resten slängs i papperskorgen.

Vi måste få galenskaparna-rosenbad att begripa att vi inte vill leva i en övervakad värld, boven i dramat är vår trygghetsnarkomani. Sakerna ökar tryggheten på pappret, men teori och praktik är två skilda saker. Ökad övervakning skapar inte trygghet, den skapar misstro och destruktiv försiktighet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: