Fler funderingar om IPRED

Läste nyss på Text-TV att biografägarna rasar mot någon annons i flera tidningar, jag har inte sett den berörda anonsen så jag vet inte vad det handlar om.

Har nu sett SVT’s Debatt och jag tycker att förespråkarsidan kändes riktigt sorglig, att de dessutom verkade ha inställningen ”IPRED är det ENDA alternativet, allt annat är otänkbart” gjorde det knappast bättre. Vidare så bevisades misstankarna om att riksdagsledamöterna inte har någon direkt koll på hur verkligheten ser ut utanför Rosenbad.

Christian Engström och Johanna Nylander skötte sig bra, precis som vänsterpartisten och skivbolagsdirektören.

Hursomhelst så har jag funderat lite mera över hur man har tänkt sig att lösa vissa tekniska svårigheter som lagen för med sig. Att identifiera en fysisk person genom ett ip-nummer är i princip omöjligt, det man kan få fram är vem som äger abbonnemanget (detta har flera påpekat tidigare). Ytterligare svårigheter uppstår eftersom internetleverantörerna inte behöver lagra uppgifter som gör detta möjligt i dagsläget, dock så kommer internetleverantörerna att tvingas lagra sådana uppgifter iochmed teledatalagringsdirektivet. En lag framtagen för att utreda grova brott. Detta har jag funderat över tidigare efter att Karl Sigfrid hade skrivit om det.

Nu var det inte detta jag har funderat över speciellt mycket, det jag har funderat över är hur man ska bevisa att det är innehavaren av abbonemanget som begått intrånget, eller vem som nyttjat abbonemanget som begått intrånget. Nu är jag inte speciellt lagkunnig, så jag vet inte vem det är som måste bevisa vad i civilrättsmål och hur höga kraven är på bevisningen.
Men om vi tänker oss scenariot att en illegal uppladdning sker från ip-numret 90.48.127.xxx, detta ip-numret innehas av en bredbandsrouter med fem datorer kopplade till sig. Bevis för att uppladdningen har skett via routern säkras (denna biten är inte så svår, bara att titta på trafikströmmen). Ett brev skickas ut till mig som innehavare av abbonemanget. Jag som innehavare bestrider kravet om pengarna eftersom jag inte har tillgängliggjort den aktuella filen.
Nu kommer min tanke, eftersom brevet är skickat till mig och kravet riktar sig till mig så borde det räcka att jag bevisar att den aktuella filen inte har tillgängliggjorts från min dator (de övriga fyra är inte mitt ansvar).
Hur ska jag lyckas med detta?
Ett sätt är att skicka datorn på analys hos något oberoende företag (Ibas skulle t.ex. få skrapa på disken och se om de kan återställa den aktulla filen) eller att skicka den till Statens Kriminaltekniska Laboratorium (om detta är möjligt vet jag inte). Problemet här är att detta kostar pengar; Ibas tar 1290:- exkl. moms, om man kan vänta 12 dagar på resultatet, hittade dock inte vad deras Forensic-tjänst kostade. Tror dock inte det är billigt.
Ska jag som anklagad bekosta detta för att bevisa att _jag_ inte har tillgängliggjort filen i fråga, eller ligger det på den anklagandes lott?
Märk nu väl; jag bryr mig inte om ifall någon av innehavarna till de övriga fyra datorerna har tillgängliggjort filen eftersom kravbrevet är skickat till mig och det är jag som riskerar att dömas. Alltså borde det räcka att jag bevisar att jag inte har befattat mig med filen.
Kommer det vara såhär enkelt i verkligheten? Knappast.

En sak som kom fram i debatten i SVT var uttalandet om att det är en skyldighet att skydda sitt nätverk, som en kontring till alla öppna trådlösa nätverk som finns ute i landet. Detta påståendet är direkt korkat i min mening.
Äldre accesspunkter är inte helt enkla att konfigurera för att skydda sitt trådlösa nät, jag tror att det har blivit bättre, men det är inte enkelt att skydda sitt nät med WEP eller WPA och MAC-låsning. Ingen av dessa säkerhetslösningarna är säkra dessutom och mjukvara för att ta sig förbi dem är, enligt min erfarenhet, enklare att handha än inställningarna för att skydda sitt nät.
När jag ändå är inne på denna linjen så vill jag återigen ställa frågan huruvida en person med ett öppet trådlöst nät har enklare att slippa undan i en rättegång jämfört med en som har ett skyddat trådlöst nät.

Påståendet att det är 1000-2000 personer som laddar upp upphovsrättskyddat material i Sverige ställer jag mig frågande till. Att det är 1000-2000 personer som lägger upp 90% av torrent-filerna kanske kan vara i närheten av sanningen. Dock så är det så att torrent-protokollet fungerar så att i samma stund som man fått ner en del av det man laddar hem, så tillgängliggörs det i nätverket. Alltså; den som laddar ner, laddar upp.
”Sanningen” om 1000-2000 personer kanske var sann när DC användes, men detta är jag också tveksam till eftersom de flesta hubbarna krävde att man hade en viss mängd utdelat.
Frågan är då; Varifrån kommer uppgiften om 1000-2000 personer? Min gissning är att det är en gissning och den används för att lugna massorna. ”Det gäller inte mig, det gäller de stora fula fiskarna.”

Det var mina små funderingar; nu en hög länkar:
Drottningen tar upp det bästa citatet i SVT-debatten, Mary tycker att man ska betrakta det hela som marknadsföring och citerar min förra post, opassande beättar att Johan Pehrsson är ute och seglar och hur många som fildelar, Tindra skriver om kulturterrorism, Falkvinge avslutar med ett mattips (tänkte testa det), Hoffa publicerar svar från riksdagledamöter om IPRED, Michael Gajditza skriver dels att Leif GW Persson borde bli rikspolischef och dels att polisens arbete är ett spel för gallerierna.

Intressant

UPPDATERING: Via opassande hittade jag en artikel i Sydsvenskan där Alexander Kuprijanko skriver om ”Piratjägarlagen”. Kommer det storma lika mycket runt denna lagen som det gjorde kring FRA-lagen? Det känns som att stormen på bloggarna är igång, men i övrig media verkar det vara en död fråga. Bloggsam skriver om hur svårt det är att vara webbutvecklare.

Annonser

2 svar to “Fler funderingar om IPRED”

  1. Anonymous Says:

    Man får inte glömma att WEP kan knäckas på ca 1 minut och att MAC-filtrering inte ens behöver knäckas för att komma runt. Finns nya metoder att knäcka WPA också, förutom de fall man använder WPA2-PSK som fortsatt är tämligen säkert. En annan fråga är givetvis vad som händer med Relakks..? Allt de kan lämna ut är ju en IP-adress och den informationen omfattas ju inte av lagen..

  2. Martin a.k.a NPC]Otyg Says:

    Ja, MAC-låsning knäcks ju inte, den kringgås. WPA2-PSK är tämligen säker som du säger, så länge man har en säker nyckel/lösenord. Har sett uppgifter på att det finns rainbowtables som knäcker WPA2-PSK lösenord som är under 12 tecken långa. Medelsvensson är inte direkt kända för att generera säkra lösenord :(Relakks, Dold och TOR har jag också funderat lite över. Med tanke på hur lagklimatet vad det gäller internet har utvecklats över tiden så är det nog ingen dålig gissning att man kommer att försöka lagstifta bort sådana tjänster, tyvärr.Risken finns ju även att det är ägarna bakom dessa tjänster som kommer krävas på pengar när intrång sker från deras nätverk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: