Funderingar

Jag har inte riktigt kunnat släppa de tio punkter som bifogades i svaret jag fick på mitt riksdagsmejl.

De punkterna jag har valt att fundera över är punkterna tre, fyra, åtta och nio då jag finner dessa lite underliga.

3. Bevisinhämtningen innebär inget integritetsintrång.
Det IP-nummer som laddar upp ett upphovsrättskyddat verk på nätet är helt synligt för vem som helst direkt på den sida där intrånget görs. Den som väljer att sprida upphovsrättskyddade verk väljer också att visa upp IP-numret. Redan idag har rättighetshavare rätt att notera detta, med den skillnaden att man idag inte kan agera för att få reda på vilken person som står för IP-adressen. Det är denna möjlighet via domstolsbeslut som är den viktiga nyheten.

Hur är det tänkt att man ska bevisa att personen som står ”bakom” en ip-adress faktiskt är den som är skyldig till intrånget?
I dagsläget är det inte ovanligt att flera personer delar på en internetuppkoppling. Nästa problematik dyker upp då man räknar in trådlösa access-punkter, jag har själv upplevt att min dator har använt grannens öppna trådlösa istället för mitt eget. Min erfarenhet av loggningsmöjligheter i bredbandsroutrar är dessutom att de är i princip obefintliga. I ett fall tömdes loggen varje gång enheten startades om eller blev strömlös, i ett annat saknades loggar helt och hållet och i ett tredje var funktionen avstängd som standard.
Så det enda egentliga sättet att bevisa vem som har laddat hem illegalt material är att beslagta och göra undersökningar av samtliga datorer som har varit kopplade till bredbandsroutern med det aktuella ip-nummret.

4. Lagförslaget ska främst användas mot notoriska uppladdare.
Uppskattningsvis finns det ca 1000-2000 personer i Sverige som tillsammans sprider omkring 90 % av allt svenskt upphovsrättskyddat material som idag fildelas illegalt. Givetvis är det främst mot dem som vi hoppas kunna använda lagstiftningen.

Finns detta inskrivet i lagförslaget? Jag har inte hittat det.
Alltså är detta en uppgift från en intresseorganisation och saknar därför betydelse enligt min mening. Jag tror snarare att det är så att man kommer ta några ”lätta fall” till en början som man garanterat vinner i rätten, för att sedan övergå till taktiken att göra upp utanför rättsalen. Detta har skett i andra länder, varför ska Sverige vara ett undantag? Dessutom så säger man rakt ut ”främst” vilket jag tolkar som ”vi kommer försöka sätta dit dem i första hand, men inte låta resten komma undan.”.

8. Upphovsrättsintrång på nätet är ett stort problem för bokbranschen och Sveriges författare.
Det är inte bara musik och film som idag drabbas av piratkopiering. Mängder av ljudböcker, tryckta böcker som scannats och e-böcker läggs ut på Internet utan tillstånd, vilket drabbar både författare och förlag. Förutsättningarna för lagenlig exemplarspridning respektive nedladdning av litterära verk rycks undan.

Detta påståendet har jag inte hittat några belägg för, däremot har jag hittat belägg för motsatsen. Nämligen rapporten ”Kulturskymning inställd” av Johanna Nylander. På sidan 10 i rapporten kan man läsa följande:

”(…)Under 1998 såldes det böcker för 1 697 miljoner kronor. 2006 var motsvarande siffra 2 337 miljoner kronor. Det är en ökning med 37,7 procent på bara åtta år.”

Detsamma påpekas om både film- och musikbranschen.
Att bok-, film- och musikbranschen drabbas av piratkopieringen tvivlar jag inte på, det jag tvivlar på är att det är ett problem.
Alla borde läsa Johannas rapport, speciellt om man har läst brevet från Svenska Förläggareföreningen och Sveriges Författarförbund.

9. Sanktionsdirektivet har en positiv effekt.
I de länder där direktivet har funnits en längre tid kan man idag se tydlig effekt. För bara någon dag sedan kom exempelvis siffror från Storbritannien som visar att den illegala nedladdningen av musik minskat med 10 procent och att den legala ökat. Liknande statistik finns från vårt grannland Finland där direktivet infördes 2006.

Är det belagt att minskningen beror på direktivet och har dessa länder även infört civilrättsdelen av det? Jag citerar än en gång DN:

”Piratkopieringen minskar när lagliga alternativen blir allt fler
Den illegala nedladdningen av musik minskar. Trendbrottet redovisas av undersökningar i Storbritannien och Sverige.”

Beror minskningen verkligen på sanktionsdirektivet eller beror den på fungerande, lagliga alternativ som inte hindrar mig från att lyssna på musiken på det sätt jag vill eller se på filmen där jag vill?

Slutligen så tar jag även med punkt tio:

10. Sanktionsdirektivet möjliggör nyskapande och nyföretagande.
Det är i dagens debattklimat lätt att är glömma bort vad upphovsrättsfrågan egentligen handlar om. Det som står på spel är både möjligheten att leva som professionell författare och kulturskapare i Sverige med ideellt och ekonomiskt skydd för sin prestation, och utvecklingen av nya tjänster på nätet som behöver skydd från dagens omfattande illegala konkurrens. Ett verk ska inte förlora sitt värde bara för att det tekniskt går att göra tillgängligt digitalt. Upphovsrätten måste gälla även på nätet!

Är verkligen den illegala konkurrensen så hård? Det finns ju uppgifter som tyder på motsatsen?
När det gäller böcker så tror jag att de flesta delar min uppfattning om att det är jobbigt att läsa en bok på skärmen. Alternativet är att skriva ut boken själv, vilket inte heller är någon höjdare då man måste bunta ihop de sladdriga papprena på ett vettigt sätt för att kunna läsa dem i soffan. Däremot så är det ganska bra att kunna skumma igenom boken på skärmen för att sedan ta ett beslut om den är värd att köpa…
Sedan finns det fall där den illegala pdf-kopian är enda alternativet i realiteten. Jag kan ta ett eget exempel då jag har jagat det av Äventyrsspel skrivna skräckrollspelet KULT under en längre tid. Den sista svenska versionen gavs ut 1994, därefter släpptes tre versioner på engelska vilka är slutsålda sedan länge.
Dom exemplar av den svenska versionen som finns kvar byter ägare väldigt sällan så spelet är svårt att få tag på, dessutom tillfaller inte pengarna upphovmännen vid en försäljning. (Kan ju dock tillägga att jag i somras faktiskt lyckades köpa ett ex. av regelboken.)

Andra som är igång och skriver är Rick Falkvinge och Opassande.

Efter att ha läst brevet jag nu delvis har kommenterat började jag fundera över om det inte är läge att skicka ett brev till riksdagsledamöterna där vi bemöter påståendena i brevet punkt för punkt då det faktiskt innehåller en hel del obelagda uppgifter. Det som är viktigt är dock att våra punkter beläggs med hårda kalla fakta, fotnötter och källor så långt som möjligt.
Är det fler som är på idén?

Jag tänkte förövrigt skicka ut ett påminnelsemejl till de resterande tio riksdagsledamöterna som inte har besvarat mitt mejl. Bristen på svar kan tolkas på flera sätt, inget av dem är speciellt tilltalande eller positivt.
(intressant)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: