Första svaret på mitt riksdagsmejl!

Katarina Brännström(m) blev den förste som svarade på mitt mejl angående sanktionsdirektivet.

Hennes första svar var egentligen ganska intetsägande i min mening men det bättrade sig.

Hon bifogade även ett brev som jag också citerar nedan (dock så har jag utelämnat de båda herrarnas mobiltelefonnummer):

”Till ledamöterna i Sveriges riksdag

Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen vill med anledning av riksdagens förestående behandling av propositionen om införandet av sanktionsdirektivet förmedla sin syn på denna viktiga fråga.

Vi tar oss därför friheten att skicka över tio utgångspunkter som vi tycker det är viktigt att ni tar fasta på när ni tar ställning i frågan.

Det som ytterst står på spel – upphovsrättens upprätthållande på nätet – är helt centralt för svenskt litterärt skapande och för svensk förlagsverksamhet. Motsvarande gäller för våra kollegor i andra kulturnäringar i Sverige. Det skydd som nu föreslås finns redan idag i de flesta andra EU-länder – nu är det hög tid att svensk rätt ger samma skydd!

1. En civilrättslig möjlighet att skydda sin rätt även på nätet.
Enkelt uttryckt ger direktivet möjlighet att motarbeta intrång i upphovsrätten med särskilt fokus på möjligheterna till civilrättsliga åtgärder. Förslaget innebär att upphovsmän och andra rättighetshavare som blivit utsatta för upphovsrättsintrång på nätet får en möjlighet att lämna in bevisning till domstol. Därefter kan domstolen, om den finner att sannolika skäl föreligger att intrång har skett, besluta om ett informationsföreläggande som innebär att man får ut namn och adress på den person som står för den IP-adress varifrån intrånget begåtts. Detta ger rättighetshavaren möjlighet att kontakta den som gjort intrånget och exempelvis begära ersättning.

2. Ett rättssäkert lagförslag.
Förslaget innebär inte att det läggs någon övervakningsuppgift på internetoperatörerna. Först sedan en domstol har fastslagit att bevisningen är tillräcklig åläggs operatören att tala om vem som står bakom det IP-nummer varifrån intrånget har gjorts.

3. Bevisinhämtningen innebär inget integritetsintrång.
Det IP-nummer som laddar upp ett upphovsrättskyddat verk på nätet är helt synligt för vem som helst direkt på den sida där intrånget görs. Den som väljer att sprida upphovsrättskyddade verk väljer också att visa upp IP-numret. Redan idag har rättighetshavare rätt att notera detta, med den skillnaden att man idag inte kan agera för att få reda på vilken person som står för IP-adressen. Det är denna möjlighet via domstolsbeslut som är den viktiga nyheten.

4. Lagförslaget ska främst användas mot notoriska uppladdare.
Uppskattningsvis finns det ca 1000-2000 personer i Sverige som tillsammans sprider omkring 90 % av allt svenskt upphovsrättskyddat material som idag fildelas illegalt. Givetvis är det främst mot dem som vi hoppas kunna använda lagstiftningen.

5. Sanktionsdirektivet skulle ha varit infört i Sverige redan våren 2006.
I våras fälldes Sverige av EG-domstolen för icke-införande. Sverige har alltså en skyldighet att införa direktivet. Idag är det infört i nästan alla EU-länder och i övriga Norden. Svenska författare och förlag måste få samma förutsättningar att skydda sin verksamhet som sina europeiska kollegor.

6. Sverige har skyldighet att införa ett effektivt upphovsrättskydd.
Som en del har påpekat är den del av direktivet som omfattar informationsföreläggande via domstol inte obligatorisk. Detta slogs fast i en dom av EG-domstolen i våras. Men det sägs i samma dom att varje medlemsland är skyldigt att införa ett effektivt upphovsrättskydd. Om inte den nu föreslagna åtgärden införs är Sverige alltså tvingat att införa något annat effektivt skydd, givet att det står klart att det idag saknas ett fullgott skydd. Och som sagt – möjligheten att agera i domstol finns i nästan samtliga EU-länder. Varför ska svenska upphovsmän inte ha denna rätt?

7. Sanktionsdirektivets införande är resultatet av en kompromiss.
Förslaget till införande av sanktionsdirektivet är en kompromiss utifrån att regeringen i mars beslöt att den utredning som Cecilia Renfors gjorde – som föreslog en möjlighet att stänga av abonnenter – inte antogs. Vår uppfattning är fortfarande att det krävs ett större ansvar från internetoperatörerna för att motverka den illegala fildelningen men vi respekterar den kompromiss som regeringen har kommit fram till genom att tillsvidare införa möjligheten att agera civilrättsligt.

8. Upphovsrättsintrång på nätet är ett stort problem för bokbranschen och Sveriges författare.
Det är inte bara musik och film som idag drabbas av piratkopiering. Mängder av ljudböcker, tryckta böcker som scannats och e-böcker läggs ut på Internet utan tillstånd, vilket drabbar både författare och förlag. Förutsättningarna för lagenlig exemplarspridning respektive nedladdning av litterära verk rycks undan.

9. Sanktionsdirektivet har en positiv effekt.
I de länder där direktivet har funnits en längre tid kan man idag se tydlig effekt. För bara någon dag sedan kom exempelvis siffror från Storbritannien som visar att den illegala nedladdningen av musik minskat med 10 procent och att den legala ökat. Liknande statistik finns från vårt grannland Finland där direktivet infördes 2006.

10. Sanktionsdirektivet möjliggör nyskapande och nyföretagande.
Det är i dagens debattklimat lätt att är glömma bort vad upphovsrättsfrågan egentligen handlar om. Det som står på spel är både möjligheten att leva som professionell författare och kulturskapare i Sverige med ideellt och ekonomiskt skydd för sin prestation, och utvecklingen av nya tjänster på nätet som behöver skydd från dagens omfattande illegala konkurrens. Ett verk ska inte förlora sitt värde bara för att det tekniskt går att göra tillgängligt digitalt. Upphovsrätten måste gälla även på nätet!

Diskussionen bör enligt vår mening utgå från hur vi kan skapa bästa möjliga förutsättningar för svenska författare och förlag att fortsätta vara professionellt verksamma.

Hör gärna av Dig om det finns frågor eller funderingar!

Bästa hälsningar

Kjell Bohlund Mats Söderlund

Ordförande Ordförande

Svenska Förläggareförening Sveriges Författarförbund”

Jag har nu skickat ett nytt mejl till Katarina där jag ställer några nya frågor om saker som jag tycker var oklart i hennes svar:

”vilken typ av bevis som krävs för att man ska kunna koppla en person till ip-adress?(…)Varför ska ”upphovsrättsindustrin” få en särställning att samla in bevis, även efter domstolsbeslut?
Hur kommer den Svenska lagstiftningen att se ut så att vi undviker att industrin skickar orimliga krav till folk som piratkopierar, vilket de gjort i andra länder?
Stämmer det att en person som döms ska åläggas att se till att allmänheten får kännedom om att dom fallit?”

Sedan ställde jag några frågor om brevet hon bifogade, dessa borde dock ställts till personerna bakom det brevet så jag förstår om Katarina inte bemöter det.
Det jag frågade efter där var sanningshalten i punkt 5, var det inte den delen av direktivet som EG-domstolen strök i våras?
Nästa punkt erkänner detta (denna delen missade jag i mitt svar till Katarina) men poängterar att Sverige är skyldigt till en effektiv lagstiftning. Min fundering är då; vad är det som gör den svenska lagstiftningen ineffektiv? HD’s dom som säger att fildelning inte är ett tillräckligt grovt brott för att tillåta polisen att koppla namn till ip-adress?

Punkt åtta och nio skulle jag gärna vilja se ”hårda siffror” om. Exakt hur mycket pengar har svenska författare förlorat och exakt hur stor del av förlusten är bevisad att den beror på fildelning?
Punkt nio finns det dessutom en alternativ version av att läsa på DN:

”Piratkopieringen minskar när lagliga alternativen blir allt fler
Den illegala nedladdningen av musik minskar. Trendbrottet redovisas av undersökningar i Storbritannien och Sverige.”

Huh! Sverige har inte ens infört direktivet än, ändå minskar piratkopieringen här!

Punkt tio… Ja… Vad kan man säga?

Jag hoppas verkligen att Katarina svarar på de nya frågorna jag ställde.
(Intressant?)

EDIT: Avpublicerade Katarinas svar efter önskemål.

Annonser

3 svar to “Första svaret på mitt riksdagsmejl!”

  1. Perty Says:

    Mailade de båda herrarna som skrivit brevet till ledamöterna:Nedan mailet till Mats, det andra var liknande.—8<—Mats,Skummade eran websida och blir lite trött, ni vurmar om utsatta författare (Roberto Saviano) men tycker det är helt ok att införa ett riktigt skitdirektiv som ingen har kunnat peka på är effektivt. (Om inte ni sitter på några hemliga rapporter eller undersökningar som inte är officiella). Ni verkar verka för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och i samma anda propagerar för Sanktionsdirektivet. Man blir matt.Så här är lite frågor och synpunkter angående ert mail till riksdagsledamöterna (ert mail längst ner):1. Anser ni verkligen att man kan koppla en person till ett ip-nummer? Eller vilka "bevis" är det ni talar om att man skall kunna få ut genom ett ipnummer? Tycker ni att de länder som har liknande system där rättighetesinnehavare skickar ut brev med hot om stämningar är någonting bra och något ni vill ta efter?2. Vad anser ni är tillräcklig bevisning? Skärmdump?3. Hur menar ni att en domstol skall avgöra hur och vem som har goda avsikter i frågan? Hur skall en domstol veta att det inte är organiserade kriminella bakom som har hittat ip-nummer och tänker utöva utpressning som det görs i USA och Danmark idag? Vem skall avgöra vem och under vilka förutsättningar en upphovsrättsinnehavare har möjlighet att få ut ip-nummer? Skall man neka nazister och Hells-Angels per automatik eller ska man be polisen göra en personkontroll eller ska man kräva att det endast är organisationer som era som skall få möjlighet till detta?4. Ja så verkar det ha fallit ut i Danmark och USA när upphovsrättsorganisationerna fick den möjligheten. Har ni nån statistik på hur efektivt detta är? (Tips, läs på hur det ser ut i finland före och efter införandet t ex.)5. Avfallsdirektivet skulle införas för över tio år sedan, så det finns andra direktiv som brådskar om vi ska vara petiga. (Men tydligen är det skillnad på direktiv och direktiv)6. Som sagt, har ni någon statistik eller någon undersökning, eller någonting över huvud taget som talar för att olovlig fildelning skulle minska pga införandet av detta direktiv?7. Borde inte det största ansvaret ligga hos er? Säljer man t ex Harry Potter böcker på 26 cd skivor och inte har dem tillgängliga som mp3'or så känns det inte så angeläget. När det tar en hel dag att föra över en ljudbok till datorn eller mobilen så har man missat nått i sin affärsidé.8. Och igen. Har ni några siffror eller fakta, menar ni att varje nedladdad bok/fil är en utebliven inkomst?9. Kan ni visa vilka undersökningar som bekräftar det och kan ni visa att det handlar om Sanktionsdirektivet? De lagliga alternativen har ökat och blivit billigare, dessutom finns det många fler legala gratistjänster idag så att hävda att det är Sanktionsdirektivet som ger legala tjänster större andel tror jag knappast på.10. Sanktionsdirektivet skapar inga nya affärsmodeller, det enda det skapar är dyrare internetuppkopplingar och mer byråkrati, ergo mindre pengar till böcker och kultur.

  2. Martin a.k.a NPC]Otyg Says:

    Väldigt bra frågor, inte helt olika de jag ställde mig då jag fick läsa brevet. Det jag i första hand saknade, vilket även du verkar göra, är de hårda siffrorna. Ser framemot att få läsa ett eventuellt svar på mailet!

  3. Anonymous Says:

    Det finns få grupper i samhället som tjänat så mycket på Internet som förläggare och boktryckare. Vid första internet-boomen så bävade dessa över framtiden – Folk kommer att sluta köpa böcker när de kan läsa i datorn – Vi vet hur det gick, in på marknaden kom Amazon.com, Adlibris, bokus osv.. Det har aldrig nogonsin i världshistorien sålts så mycket böcker som idag, aldrig! Men mycket vill ha mer.. girigheten vet inga gränser. När de då själva jämför en digital kopia med fysiska exemplar så nedvärderar de sitt eget arbete och erkänner inte sina fysiska produkters värde. <>Ett verk ska inte förlora sitt värde bara för att det tekniskt går att göra tillgängligt digitalt<> Där är den springande punkten, den obekväma sanningen och elefanten i rummet. Att sälja is för att hålla maten kall på sommaren är inget affärsområde längre. Jämför med en journalist, en sådan kan inte tjäna sitt uppehälle genom att skriva saker som varenda människa redan känner till, den informationen har inget värde. Datornätverk, vilket Internet är, handlar om att sprida information. Om författare då börjar betrakta sina verk som hemlig information för de som inte betalat, då bör de inte publicera verk alls, för om fler än en person vet om en hemlighet, så är det oftast en för mycket. Att då kräva lagstiftning för att få folk att ”hålla tyst”, att sluta sprida information i syfte att höja dess värde, innebär att en form av ”En svensk tiger” med lag skall pådyvlas befolkningen. / —

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: