Archive for oktober, 2008

Mystiken tätnar

2008/10/31

Har ännu inte sett debatten om fildelarlagen, men det jag har kunnat läsa mig till säger att den gick ganska bra. För den som vill läsa kommentarer om debatten hänvisar jag till satmaran, Rättshaveristen, Rick Falkvinge som förvisso bara hänvisar till debatten i ingressen, PiratJanne (återkommer till en av hans länkar nedan), Frihet Fildelning och Feminism och Farmor Gun.

Hos PiratJanne snappade jag upp en postning från Frendo som säger att inte nog med att fildelningslobbyn ska få sin egen poliskår. Lagen ska även gälla retroaktivt!
Vad innebär detta rent praktiskt? Jo, om lagen går igenom i sin nuvarande form (vilket inte känns osannolikt) så kan upphovsrättsorganisationerna börja skicka in tidigare insamlade ip-adresser till domstolen för att få tillgång till vem som fanns bakom den när klockan slår över till den första april. Ganska läckert va?
Frågan är bara om internetleverantörerna har loggar som sträcker sig tillräckligt långt bakåt i tiden.
Sedan har vi Karl Sigfrids fundering om vi ska jaga fildelare med terroristlagstiftning.
Det är nämligen så att internetleverantörerna inte måste lagra vem som finns bakom ett ip-nummer, bortsett från att teledatalagringsdirektivet kräver det. Detta direktivet är framtaget för att polis och åklagare ska kunna begära ut uppgifterna vid utredning av grova brott (som jag har förstått det).
Det intressanta kommer när en upphovsrättsinnehavare kommer och kräver isp’en på uppgifter om vem som står bakom en ip-adress. Isp’en skulle då, rent teoretiskt, kunna säga ”Tyvärr, vi lagrar inte sådana uppgifter.”.
Upphovsrättsinnehavaren kan då replikera ”Joho, det gör ni visst det! Teledatalagring!”
Varpå isp’en kan avsluta diskussionen med ”Tyvärr, det är för att polis och åklagare ska kunna utreda grov brottslighet och eftersom vi enligt lag är skyldiga att lagra dessa uppgifterna endast för detta ändamål så kommer vi bara lämna ut uppgifterna i detta ändamål.”

I verkligheten kommer detta resonemang sannolikt aldrig att föras, men det är en tanke som tilltalar mig…

Läs även Minimaliteters konstaterande ”det är viktigt att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration, för de är redan kriminella!”, en riktigt underhållande stilstudie i dumhet.
Falkvinge tipsar om en undersökning som säger att fler vill legalisera fildelning än behålla det kriminellt, undrar om riksdagsledamöterna har fått läsa denna undersökningen då den skjuter påståendet att IPRED har brett stöd i samhället i sank.

Tråkiga dåligheter

2008/10/30

Har ju hållt på att flyttpacka nu ett par månader och har fixat lägenhet och allt sådant. Planerad inflytt var på lördag (1/11) då jag enligt kontraktet har tillgång till lägenheten.
Jag har funderat lite över det här med att det är helgdag och så, men eftersom jag inte har fått någon information om att jag inte kunde flytta in det datumet jag hade tillträde till lägenheten har jag inte oroat mig över det.
Idag ringde jag till fastighetsskötaren för att komma överens om när jag kan få ut mina nycklar och lite sådant, först då får jag reda på att jag enligt deras policy inte har tillträde till lägenheten förräns på måndag eftersom den 1/11 är en lördag!
Ringde och snackade med fastighetsbolaget och fick det bekräftat att den förre innehavaren har tillgång till lägenheten över helgen och att jag inte har tillträde förräns måndag, dock så fick jag ett erkännande om att det tydligen saknades information om detta och att det ska åtgärdas omgående.

Så nu är det bara att lägga om hela flyttplaneringen för min del. Känns ju ”sådär” om man säger så. Det som stör mig mest är att lägenheten är min från och med lördag på pappret, men inte i realiteten.

Och nu över till något helt annat. Läser i TechWorld Säkerhet att en 15-åring åtalas för dataintrång. Det han hade gjort var att via en säkerhetslucka, som berodde på en felkonfigurering, komma åt personuppgifter om skolans personal. Det enda misstaget han verkar ha gjort var att han skickade ett mejl till skolans rektor och berättade om säkerhetshålet.
Vad lärde vi oss av detta? Om du hittar ett säkerhetshål, berätta det inte för någon!
Det är en svår balansgång det där, men jag känner igen detta från andra håll. Det finns flera fall där man har hittat säkerhetshål, men inte rapporterat dem till systemadministratörer eller tillverkare på grund av rädsla för reprissalier. Är det verkligen rätt?

Läser i samma tidning om ett nytt inloggningssystem som ska hindra tangentbordsloggers och folk som kikar över axlar. Tanken känns bra, dock så håller jag med om att folk sannolikt kommer välja enkla mönster. Och riktigt hur det ska hindra folk från att tjuvkika vet jag inte, förvisso måste tjuvkikaren titta både på skärmen och tangentbordet för att kunna få mönstret.
När det kommer till elak kod tror jag inte detta system ger speciellt mycket högre säkerhet, en tangentbordsloggare i kombination med en (eller flera) skärmdump räcker för att plocka ut mönstret. Det borde inte vara alltför svårt att programmera.

I bloggosfären händer inte mycket nytt; scaber_nestor lägger fram några punkter om Lissabonfördraget samt ett icke-svar från försvarsministern som bör läsas. Dagens rubrik hos opassande är väldigt träffsäker, bland annat kan man läsa att riksdagsledamöterna tycker det är jobbigt att få mejl (förvisso är 3000 mejl ganska mycket, frågan är då varför inte ledamöterna kan kolla sina mejl då de inte är på plats i riksdagshuset?).
Henrik Alexandersson påminner om fildelningsdebatten i SVT ikväll, svider lite att jag kommer missa den faktiskt.
Farmor Gun skriver långt och intressant med rubriken ”Demokratiserad övervakning och kontrollsamhället”.
Slutligen så skriver Anders Widén om ett nytt icke-svar på de fem frågorna… Sorgligt.

Fortfarande så är svarsfrekvensen på mitt riksdagsmejl 1/12 och jag har ett ord om det ”DÅLIGT!”.

Security through Obscurity

2008/10/29

Jag tittade en snabbing på Uppdrag Granskning på SVT ikväll där de snackade om ASSA-låsen som tydligen är lätta att få upp.
VD’n säger i intervjun att man tog beslutet att inte berätta för sina kunder om denna svagheten när man fick veta att den fanns. Anledningen till beslutet var att man, om man berättade om svagheten, skulle tvingas att släppa ut viss information om hur man kunde missbruka den. Detta skulle i sin tur leda till att inbrottstjuvar skulle få veta det, som det var i Januari så visste bara ett tiotal ”yrkesmän” om denna svagheten och yrkesmän berättar inte hur man bryter sig in i folks hus.

Tanken med resonemanget ovan är bra, men världen funkar inte på detta sättet. Folk som sysslar med it-säkerhet känner till svårigheterna när man hittar ett nytt säkerhetshål; antingen så publicerar man informationen direkt, eller så vänder man sig till programtillverkaren med upplysningen så att de kan fixa problemet. Kruxet är att programtillverkaren ibland inte bryr sig om att fixa problemet.
Vad värre är; det finns ingen garanti för att ”skurkarna” inte har hittat problemet och kan utnyttja det. Det finns ett flertal exempel på att man har mörkat säkerhetshål just för att ”skurkarna” inte ska utnyttja det, resultatet är att skurkarna utnyttjar det och användaren blir lidande.

Precis samma problematik finns i den fysiska världen, om en professionell låssmed går till ASSA och säger ”Jag vet hur man bryter upp ert lås på tio sekunder”, så är det ingen garanti för att ”skurkarna” inte vet om det. Det är snarare sannolikt att skurkarna vet om problemet, men de har inget intresse av att berätta detta för tillverkaren då de kommer åtgärda det.
Hade ASSA gått ut redan i Januari och berättat om problemet med sina lås, då hade sannolikt fler personer installerat skyddsblecket som erbjöds eftersom man fått reda på att låset hade en svaghet.

Vad ville jag ha sagt med detta?
”Security through Obscurity isn’t Secure at all.”

(intressant)

Riksdagsmejl – påminnelse

2008/10/29

Har nu skickat ut ett nytt mejl till de av ”mina” riksdagsledamöter som inte besvarade det föregående mejlet med mina frågor om sanktionsdirektivet, IPRED1 eller fildelarlagen…
Hittills så är svarskvoten 1/12 (räknade fel innan) och det är rejält dåligt enligt min mening. Egentligen så bryr jag mig inte om att de inte svarar på frågorna, det som stör mig är att de inte svarar alls. Inte ens ett ”Jag har inte tid”!

Det är denna typen av tystnad som gör att jag tappar förtroendet för våra folkvalda, om de tycker det är jobbigt att få hundra mejl eller telefonsamtal om lagar och beslut från vanligt folk, då kan de ju börja fundera över om de har valt rätt jobb. Visst kan jag förstå att det är jobbigt att behöva återupprepa sig, eller att läsa mejl nummer 350 som är väldigt likt de föregående 349, men då kan man i alla fall svara med ett ”far åt helvete och prata med vår pressekreterare”. Det är bättre än inget svar alls!

Hursomhelst, bollen är i rullning nu och jag hoppas verkligen att politikerna i alla fall ger sken av att de lyssnar, vilket de absolut INTE gör när de inte svarar på mejl. Dock så känns det som att denna striden redan är förlorad, tyvärr.

Ska återigen läsa igenom de tio punkter som bifogades mitt första svar, jag tror att det kan vara en idé att bemöta dessa punkter och skicka resultatet till samtliga i Rosenbad… Dock så ska de bemötas sakligt, och jag är inte helt säker på att jag fixar det. Ska dock ge mig på ett försök!

Falkvinge fortsätter sin nedplockning av fildelarlagen; denna gången är det rättssäkerheten i lagen som angrips och PiratJanne hoppar på tåget och bemöter de tio punkterna.

Intressant, indeed!

Funderingar

2008/10/28

Jag har inte riktigt kunnat släppa de tio punkter som bifogades i svaret jag fick på mitt riksdagsmejl.

De punkterna jag har valt att fundera över är punkterna tre, fyra, åtta och nio då jag finner dessa lite underliga.

3. Bevisinhämtningen innebär inget integritetsintrång.
Det IP-nummer som laddar upp ett upphovsrättskyddat verk på nätet är helt synligt för vem som helst direkt på den sida där intrånget görs. Den som väljer att sprida upphovsrättskyddade verk väljer också att visa upp IP-numret. Redan idag har rättighetshavare rätt att notera detta, med den skillnaden att man idag inte kan agera för att få reda på vilken person som står för IP-adressen. Det är denna möjlighet via domstolsbeslut som är den viktiga nyheten.

Hur är det tänkt att man ska bevisa att personen som står ”bakom” en ip-adress faktiskt är den som är skyldig till intrånget?
I dagsläget är det inte ovanligt att flera personer delar på en internetuppkoppling. Nästa problematik dyker upp då man räknar in trådlösa access-punkter, jag har själv upplevt att min dator har använt grannens öppna trådlösa istället för mitt eget. Min erfarenhet av loggningsmöjligheter i bredbandsroutrar är dessutom att de är i princip obefintliga. I ett fall tömdes loggen varje gång enheten startades om eller blev strömlös, i ett annat saknades loggar helt och hållet och i ett tredje var funktionen avstängd som standard.
Så det enda egentliga sättet att bevisa vem som har laddat hem illegalt material är att beslagta och göra undersökningar av samtliga datorer som har varit kopplade till bredbandsroutern med det aktuella ip-nummret.

4. Lagförslaget ska främst användas mot notoriska uppladdare.
Uppskattningsvis finns det ca 1000-2000 personer i Sverige som tillsammans sprider omkring 90 % av allt svenskt upphovsrättskyddat material som idag fildelas illegalt. Givetvis är det främst mot dem som vi hoppas kunna använda lagstiftningen.

Finns detta inskrivet i lagförslaget? Jag har inte hittat det.
Alltså är detta en uppgift från en intresseorganisation och saknar därför betydelse enligt min mening. Jag tror snarare att det är så att man kommer ta några ”lätta fall” till en början som man garanterat vinner i rätten, för att sedan övergå till taktiken att göra upp utanför rättsalen. Detta har skett i andra länder, varför ska Sverige vara ett undantag? Dessutom så säger man rakt ut ”främst” vilket jag tolkar som ”vi kommer försöka sätta dit dem i första hand, men inte låta resten komma undan.”.

8. Upphovsrättsintrång på nätet är ett stort problem för bokbranschen och Sveriges författare.
Det är inte bara musik och film som idag drabbas av piratkopiering. Mängder av ljudböcker, tryckta böcker som scannats och e-böcker läggs ut på Internet utan tillstånd, vilket drabbar både författare och förlag. Förutsättningarna för lagenlig exemplarspridning respektive nedladdning av litterära verk rycks undan.

Detta påståendet har jag inte hittat några belägg för, däremot har jag hittat belägg för motsatsen. Nämligen rapporten ”Kulturskymning inställd” av Johanna Nylander. På sidan 10 i rapporten kan man läsa följande:

”(…)Under 1998 såldes det böcker för 1 697 miljoner kronor. 2006 var motsvarande siffra 2 337 miljoner kronor. Det är en ökning med 37,7 procent på bara åtta år.”

Detsamma påpekas om både film- och musikbranschen.
Att bok-, film- och musikbranschen drabbas av piratkopieringen tvivlar jag inte på, det jag tvivlar på är att det är ett problem.
Alla borde läsa Johannas rapport, speciellt om man har läst brevet från Svenska Förläggareföreningen och Sveriges Författarförbund.

9. Sanktionsdirektivet har en positiv effekt.
I de länder där direktivet har funnits en längre tid kan man idag se tydlig effekt. För bara någon dag sedan kom exempelvis siffror från Storbritannien som visar att den illegala nedladdningen av musik minskat med 10 procent och att den legala ökat. Liknande statistik finns från vårt grannland Finland där direktivet infördes 2006.

Är det belagt att minskningen beror på direktivet och har dessa länder även infört civilrättsdelen av det? Jag citerar än en gång DN:

”Piratkopieringen minskar när lagliga alternativen blir allt fler
Den illegala nedladdningen av musik minskar. Trendbrottet redovisas av undersökningar i Storbritannien och Sverige.”

Beror minskningen verkligen på sanktionsdirektivet eller beror den på fungerande, lagliga alternativ som inte hindrar mig från att lyssna på musiken på det sätt jag vill eller se på filmen där jag vill?

Slutligen så tar jag även med punkt tio:

10. Sanktionsdirektivet möjliggör nyskapande och nyföretagande.
Det är i dagens debattklimat lätt att är glömma bort vad upphovsrättsfrågan egentligen handlar om. Det som står på spel är både möjligheten att leva som professionell författare och kulturskapare i Sverige med ideellt och ekonomiskt skydd för sin prestation, och utvecklingen av nya tjänster på nätet som behöver skydd från dagens omfattande illegala konkurrens. Ett verk ska inte förlora sitt värde bara för att det tekniskt går att göra tillgängligt digitalt. Upphovsrätten måste gälla även på nätet!

Är verkligen den illegala konkurrensen så hård? Det finns ju uppgifter som tyder på motsatsen?
När det gäller böcker så tror jag att de flesta delar min uppfattning om att det är jobbigt att läsa en bok på skärmen. Alternativet är att skriva ut boken själv, vilket inte heller är någon höjdare då man måste bunta ihop de sladdriga papprena på ett vettigt sätt för att kunna läsa dem i soffan. Däremot så är det ganska bra att kunna skumma igenom boken på skärmen för att sedan ta ett beslut om den är värd att köpa…
Sedan finns det fall där den illegala pdf-kopian är enda alternativet i realiteten. Jag kan ta ett eget exempel då jag har jagat det av Äventyrsspel skrivna skräckrollspelet KULT under en längre tid. Den sista svenska versionen gavs ut 1994, därefter släpptes tre versioner på engelska vilka är slutsålda sedan länge.
Dom exemplar av den svenska versionen som finns kvar byter ägare väldigt sällan så spelet är svårt att få tag på, dessutom tillfaller inte pengarna upphovmännen vid en försäljning. (Kan ju dock tillägga att jag i somras faktiskt lyckades köpa ett ex. av regelboken.)

Andra som är igång och skriver är Rick Falkvinge och Opassande.

Efter att ha läst brevet jag nu delvis har kommenterat började jag fundera över om det inte är läge att skicka ett brev till riksdagsledamöterna där vi bemöter påståendena i brevet punkt för punkt då det faktiskt innehåller en hel del obelagda uppgifter. Det som är viktigt är dock att våra punkter beläggs med hårda kalla fakta, fotnötter och källor så långt som möjligt.
Är det fler som är på idén?

Jag tänkte förövrigt skicka ut ett påminnelsemejl till de resterande tio riksdagsledamöterna som inte har besvarat mitt mejl. Bristen på svar kan tolkas på flera sätt, inget av dem är speciellt tilltalande eller positivt.
(intressant)

Det finns inget bra svar på en dum fråga.

2008/10/28

Håller på med instuderingsfrågor till kapitlet ”Mat-dryck och vila” och fråga tre fick mig att tröttna rejält.

”3. Vilka är våra viktigaste energikällor?”

I Sverige borde det vara kärnkraft och vattenkraft…
Jag tror dock att frågeställaren var ute efter svaret ”kolhydrater och fett”.
Hoppas bara att mina lärare delar mitt sinne för humor.

Riksdagsmejl, del II

2008/10/28

Har fått svar på mina kompletterande frågor från Katarina Brännström, jag avvaktar dock med eventuell publicering denna gång tills hon ger sitt medgivande. Föregående postning kommer dock ligga kvar tills vidare.

Slänger in en länk till PiratJannes postning om ”Gammal och Trött retorik” om du inte har läst den innan, så är det hög tid nu!

EDIT: Tog bort Katarinas mejl från förra postningen då hon skrev i sitt förra mejl att hon helst inte vill att jag publicerar och jag respekterar detta.
Jag vill dock påpeka att mejlväxlingen mellan oss två har hållit en sansad ton och Katarina har svarat på mina frågor i de flesta fallen.
Ska dock sätta mig och läsa igenom hela ”konversationen” i lugn och ro senare idag.

Första svaret på mitt riksdagsmejl!

2008/10/27

Katarina Brännström(m) blev den förste som svarade på mitt mejl angående sanktionsdirektivet.

Hennes första svar var egentligen ganska intetsägande i min mening men det bättrade sig.

Hon bifogade även ett brev som jag också citerar nedan (dock så har jag utelämnat de båda herrarnas mobiltelefonnummer):

”Till ledamöterna i Sveriges riksdag

Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen vill med anledning av riksdagens förestående behandling av propositionen om införandet av sanktionsdirektivet förmedla sin syn på denna viktiga fråga.

Vi tar oss därför friheten att skicka över tio utgångspunkter som vi tycker det är viktigt att ni tar fasta på när ni tar ställning i frågan.

Det som ytterst står på spel – upphovsrättens upprätthållande på nätet – är helt centralt för svenskt litterärt skapande och för svensk förlagsverksamhet. Motsvarande gäller för våra kollegor i andra kulturnäringar i Sverige. Det skydd som nu föreslås finns redan idag i de flesta andra EU-länder – nu är det hög tid att svensk rätt ger samma skydd!

1. En civilrättslig möjlighet att skydda sin rätt även på nätet.
Enkelt uttryckt ger direktivet möjlighet att motarbeta intrång i upphovsrätten med särskilt fokus på möjligheterna till civilrättsliga åtgärder. Förslaget innebär att upphovsmän och andra rättighetshavare som blivit utsatta för upphovsrättsintrång på nätet får en möjlighet att lämna in bevisning till domstol. Därefter kan domstolen, om den finner att sannolika skäl föreligger att intrång har skett, besluta om ett informationsföreläggande som innebär att man får ut namn och adress på den person som står för den IP-adress varifrån intrånget begåtts. Detta ger rättighetshavaren möjlighet att kontakta den som gjort intrånget och exempelvis begära ersättning.

2. Ett rättssäkert lagförslag.
Förslaget innebär inte att det läggs någon övervakningsuppgift på internetoperatörerna. Först sedan en domstol har fastslagit att bevisningen är tillräcklig åläggs operatören att tala om vem som står bakom det IP-nummer varifrån intrånget har gjorts.

3. Bevisinhämtningen innebär inget integritetsintrång.
Det IP-nummer som laddar upp ett upphovsrättskyddat verk på nätet är helt synligt för vem som helst direkt på den sida där intrånget görs. Den som väljer att sprida upphovsrättskyddade verk väljer också att visa upp IP-numret. Redan idag har rättighetshavare rätt att notera detta, med den skillnaden att man idag inte kan agera för att få reda på vilken person som står för IP-adressen. Det är denna möjlighet via domstolsbeslut som är den viktiga nyheten.

4. Lagförslaget ska främst användas mot notoriska uppladdare.
Uppskattningsvis finns det ca 1000-2000 personer i Sverige som tillsammans sprider omkring 90 % av allt svenskt upphovsrättskyddat material som idag fildelas illegalt. Givetvis är det främst mot dem som vi hoppas kunna använda lagstiftningen.

5. Sanktionsdirektivet skulle ha varit infört i Sverige redan våren 2006.
I våras fälldes Sverige av EG-domstolen för icke-införande. Sverige har alltså en skyldighet att införa direktivet. Idag är det infört i nästan alla EU-länder och i övriga Norden. Svenska författare och förlag måste få samma förutsättningar att skydda sin verksamhet som sina europeiska kollegor.

6. Sverige har skyldighet att införa ett effektivt upphovsrättskydd.
Som en del har påpekat är den del av direktivet som omfattar informationsföreläggande via domstol inte obligatorisk. Detta slogs fast i en dom av EG-domstolen i våras. Men det sägs i samma dom att varje medlemsland är skyldigt att införa ett effektivt upphovsrättskydd. Om inte den nu föreslagna åtgärden införs är Sverige alltså tvingat att införa något annat effektivt skydd, givet att det står klart att det idag saknas ett fullgott skydd. Och som sagt – möjligheten att agera i domstol finns i nästan samtliga EU-länder. Varför ska svenska upphovsmän inte ha denna rätt?

7. Sanktionsdirektivets införande är resultatet av en kompromiss.
Förslaget till införande av sanktionsdirektivet är en kompromiss utifrån att regeringen i mars beslöt att den utredning som Cecilia Renfors gjorde – som föreslog en möjlighet att stänga av abonnenter – inte antogs. Vår uppfattning är fortfarande att det krävs ett större ansvar från internetoperatörerna för att motverka den illegala fildelningen men vi respekterar den kompromiss som regeringen har kommit fram till genom att tillsvidare införa möjligheten att agera civilrättsligt.

8. Upphovsrättsintrång på nätet är ett stort problem för bokbranschen och Sveriges författare.
Det är inte bara musik och film som idag drabbas av piratkopiering. Mängder av ljudböcker, tryckta böcker som scannats och e-böcker läggs ut på Internet utan tillstånd, vilket drabbar både författare och förlag. Förutsättningarna för lagenlig exemplarspridning respektive nedladdning av litterära verk rycks undan.

9. Sanktionsdirektivet har en positiv effekt.
I de länder där direktivet har funnits en längre tid kan man idag se tydlig effekt. För bara någon dag sedan kom exempelvis siffror från Storbritannien som visar att den illegala nedladdningen av musik minskat med 10 procent och att den legala ökat. Liknande statistik finns från vårt grannland Finland där direktivet infördes 2006.

10. Sanktionsdirektivet möjliggör nyskapande och nyföretagande.
Det är i dagens debattklimat lätt att är glömma bort vad upphovsrättsfrågan egentligen handlar om. Det som står på spel är både möjligheten att leva som professionell författare och kulturskapare i Sverige med ideellt och ekonomiskt skydd för sin prestation, och utvecklingen av nya tjänster på nätet som behöver skydd från dagens omfattande illegala konkurrens. Ett verk ska inte förlora sitt värde bara för att det tekniskt går att göra tillgängligt digitalt. Upphovsrätten måste gälla även på nätet!

Diskussionen bör enligt vår mening utgå från hur vi kan skapa bästa möjliga förutsättningar för svenska författare och förlag att fortsätta vara professionellt verksamma.

Hör gärna av Dig om det finns frågor eller funderingar!

Bästa hälsningar

Kjell Bohlund Mats Söderlund

Ordförande Ordförande

Svenska Förläggareförening Sveriges Författarförbund”

Jag har nu skickat ett nytt mejl till Katarina där jag ställer några nya frågor om saker som jag tycker var oklart i hennes svar:

”vilken typ av bevis som krävs för att man ska kunna koppla en person till ip-adress?(…)Varför ska ”upphovsrättsindustrin” få en särställning att samla in bevis, även efter domstolsbeslut?
Hur kommer den Svenska lagstiftningen att se ut så att vi undviker att industrin skickar orimliga krav till folk som piratkopierar, vilket de gjort i andra länder?
Stämmer det att en person som döms ska åläggas att se till att allmänheten får kännedom om att dom fallit?”

Sedan ställde jag några frågor om brevet hon bifogade, dessa borde dock ställts till personerna bakom det brevet så jag förstår om Katarina inte bemöter det.
Det jag frågade efter där var sanningshalten i punkt 5, var det inte den delen av direktivet som EG-domstolen strök i våras?
Nästa punkt erkänner detta (denna delen missade jag i mitt svar till Katarina) men poängterar att Sverige är skyldigt till en effektiv lagstiftning. Min fundering är då; vad är det som gör den svenska lagstiftningen ineffektiv? HD’s dom som säger att fildelning inte är ett tillräckligt grovt brott för att tillåta polisen att koppla namn till ip-adress?

Punkt åtta och nio skulle jag gärna vilja se ”hårda siffror” om. Exakt hur mycket pengar har svenska författare förlorat och exakt hur stor del av förlusten är bevisad att den beror på fildelning?
Punkt nio finns det dessutom en alternativ version av att läsa på DN:

”Piratkopieringen minskar när lagliga alternativen blir allt fler
Den illegala nedladdningen av musik minskar. Trendbrottet redovisas av undersökningar i Storbritannien och Sverige.”

Huh! Sverige har inte ens infört direktivet än, ändå minskar piratkopieringen här!

Punkt tio… Ja… Vad kan man säga?

Jag hoppas verkligen att Katarina svarar på de nya frågorna jag ställde.
(Intressant?)

EDIT: Avpublicerade Katarinas svar efter önskemål.

Ändamålsglidning?

2008/10/27

Läser i DN att islänningarna har startat ett upprop mot att Storbritannien har frusit isländska tillgångar med hjälp av sina antiterrorlagar, något som verkar slå hårt mot isländska företag. Det är ganska intressant att britterna använder sina antiterrorlagar som skydd mot finanskrisen, en rejäl ändamålsglidning i min mening.

Nu ska jag tillbaka till mina böcker. Ha en bra dag!
Kan meddela att jag inte fått några svar på mitt riksdagsmejl, fast å andra sidan så skickade jag det inatt…

Läser dessutom hos Lindskog att G’nR ska släppa Chinese Democracy i november, tänker inte köpa den eftersom jag inte är nåt stort fan av G’nR.

Riksdagsmejl

2008/10/27

Mitt lilla mejl till några riksdagsledamöter om IPRED1. Kanske inte det bästa jag skrivit genom tiderna, men jag hoppas att det jag vill kommer fram. Och jag hoppas att jag får någon form av svar…

Hejsan!
Mitt namn är Martin och jag skriver till dig därför att jag har några frågor, eller snarare funderingar, om ”Sanktionsdirektivet” (eller som media kallar det Piratjägarlagen, Antifildelningslagen eller bara Fildelningslagen) som jag gärna skulle vilja ha svar på.

Jag har hört, och läst, uppgifter om att upphovsrättsinnehavare ska få rätt att begära ut vem som finns bakom en ip-adress och att de även ska få samla in (eller kartlägga) ipadresser i stor skala. Om detta stämmer så innebär väl det att privata aktörer får större befogenheter än polisen när det gäller illegal fildelning?
I fall det verkligen är som jag har uppfattat det, hur ställer du dig till detta?
Nästa sak jag har funderat över när det gäller detta lagförslaget är huruvida jag som enskild upphovsman kan begära ut dessa uppgifter om något av mina verk sprids illegalt, eller om jag måste vara ansluten till någon av branschorganisationerna för att kunna det?

I andra länder där liknande lagar har införts har intresseorganisationerna i princip skickat utpressningsbrev till folk där de begärt en (ofta stor) summa pengar mot löfte att de inte ska dra det hela till domstol. Har man infört någon form av skydd mot detta i lagförslaget?
När jag ändå är inne på detta så vill jag även veta varför man inför ett avsnitt där den åtalade ska bekosta tidningsannonser, eller liknande, där man berättar att personen blivit dömd för intrång i upphovsrätten. Detta måste vara unikt i Svensk lagstiftning, och jag ställer mig frågan varför?

Slutligen så undrar jag naturligtvis hur du ställer dig till lagförslaget överhuvudtaget och om jag får publicera ditt svar på min blogg (jag respekterar naturligtvis om du inte vill det)?
Själv så känner jag mig oroad över detta lagförslag då det verkar öppna upp för privat ”polisverksamhet”.
Jag hoppas verkligen att du besvarar mina frågor!

Med vänliga hälsningar

Martin V